- Åh, Miley. Hej, det är Phoenix, jag trodde inte du skulle svara. Jag har ringt några gånger.
- Eh, ja... Jag somnade. Förlåt för jag inte har svarat. ljuger jag.
- Jaha, jag tänkte bara kolla varför du sprang iväg förrut? mumlar han lite tveksamt.
- Ja, joo. Ehh... börjar jag innan jag hör ett tjut i andra änden. Samtalet bröts. Istället för att ringa upp går jag upp på mitt rum, kryper ner under täcket i sängen och slumrar sakta in.

---

Jag vaknar av pappa som skakar om mig.
"Middagen är färdig. Kom nu." säger han och lämnar sen rummet.
Vad är klockan egentligen? Halv åtta. Jag har sovit i ett par timmar nu..
Iphonen ligger på nattduksbordet. Jag tar upp den och går sen till köket. Pappa och Charlie sitter vid middagsbordet och hugger in på hembakad pizza.
När jag slagit mig ner ger pappa mig genast en stor bit. Vi pratar precis som vanligt och när vi ätit upp hjälper jag pappa med disken.
"Det kom hit en kille förut." säger pappa och ger mig en till tallrik.
"Va? Vem?"
"Han hette Justin."
Mitt hjärta stannar. Kom han hit!? Men varför ringde han inte mig? Varför gick han och satte sig i parken? Tusentals frågor snurrar runt i mitt huvud innan pappa avbryter dom.
"Vem är han? Är det din pojkvän?"
"Nej det är inte min pojkvän."
"Vem är det då?"
"Min kompis. Det var han jag skypa med härom dagen som du inte visste vem det var. Nu vet du."
"Jaha.."
"Kan jag gå nu?" säger jag.
"Visst. Tack för hjälpen."
Jag går upp till mitt rum och slänger mig i sängen. Varför har han inte hört av sig? Hände något eller? Om han nu kom hit kunde han väl ändå skickat iväg ett sms? Åhh..
"Miley! Vill du spela med mig?" säger Charlie och kommer in i mitt rum.
Han slänger en kartong på min mage och jag håller upp den framför mina ögon. Vem där.
"Nej, spela med pappa istället."
"Men du vill ju aldrig vara med mig längre!" säger han besviket.
Skuldkänslorna bubblar upp i mig och det känns nästan som att jag ska börja gråta.
"Charlie! Vi kan spela." säger jag och ler.
"Jaaaa!" säger han och jag kan se lyckan i hans ögon.
Vi sätter oss på golvet i vardagsrummet.
Medan han drar upp den röda och blåa spelplattan kollar jag iphonen, tre nya sms från Phoenix. Ointresserat kollar jag dom och han undrar om vi ska träffas. Ugh! Jag vill inte träffa någon just nu. Jag vill bara att Justin ska förklara varför han inte sa till mig att han kommit.
Precis när vi ska börja spela lyser min mobilskärm upp och det börjar ringa. 'Justin Bieber' lyser skärmen upp och jag ställer mig upp, lite nervöst. Jag småspringer upp för trappen och svarar medan jag går in i mitt rum.
"Hallå?" säger jag med halvskakig röst. Miley! Skärp dig!
"Hej, det är Justin.." han låter nästan lite ledsen.
"Hej!" kanske lite för glatt?
"Uhm.. Jag är tillbaka i Atlanta." säger han.
"Jaha! Gud vad kul!" säger jag men jag antar att jag inte lät så trovärdig som jag trodde.
"Du har sett mig eller hur?"
Jag suckar.
"Varför ringde du inte mig?" säger jag tyst.
"Jag ville överraska dig! Jag åkte hem till dig men din pappa sa att du var med din pojkvän.."
"POJKVÄN?" avbryter jag honom.
"Nej asså han sa inte pojkvän men jag antog att han var din pojkvän när jag såg er på stan.."
"Såg du oss på stan!? Varför kom du inte fram!?" avbryter jag honom ännu en gång.
"Jag ville inte avbryta, ni såg så kära ut.."
"Justin! Han är inte min pojkvän, jag LOVAR!" säger jag.
"Oh.."
En liten pinsam tystnad sprider sig över telefonluren.
"Kan vi inte träffas?" säger jag efter en vad som känns en evighet.
"Jo." svarar han fort.
"Typ nu?" säger jag.
"Visst, jag kan komma och hämta dig?" säger han.
"Gör det."
"Jag är där om tio."
"Bra, hejdå!"
"Later."
Vi lägger på. Jag ska äntligen få träffa Justin igen. F i n a l l y. Vi måste reda ut den här röran, jag är INTE tillsammans med Phoenix! Hur kunde han ens tro det..? Jag har saknat honom jättemycket och jag får butterflies in my stomach när jag tänker på att han vill träffa mig.
Nu har jag stått här och tänkt för mig själv i fem minuter, jag kanske borde fixa mig lite!? Jag ska ju faktiskt träffa Justin..
När jag ser mig själv i spegeln hoppar jag nästan till. Fem minuter har jag på mig att fixa mitt fågelbo till hår.. Jag borstar ut alla tovor och gör så att jag får lite volym i det, sen tar jag mina nycklar, plånbok och iphonen. Springandes ner för trappen kommer jag på att jag spelade med Charlie, helskotta!
"Charlie! Kan vi spela imorgon istället?" säger jag med silkeslen men ändå stressad röst.
"Va..?" säger han besviket.
Pappa kommer ut till hallen.
"Vart ska du?" säger han medan jag kör ner fötterna i klackskorna. Jag drar upp dragkedjan smidigt och kollar sen upp mot honom.
"Jag ska träffa Justin.."
"Klockan kvart över nio?"
"Ja. Vi måste prata.." säger jag och ger pappa en blick som säger snälla-låt-mig-gå.
Han står i tystnad innan han går in till vardagsrummet igen. Jag pustar ut innan jag hör en knackning på dörren.
"Hej!" säger jag glatt och omfamnar honom länge.
Gud vad jag har saknat honom..
"Hej." viskar han.
Vi släpper varandra och jag ropar hejdå innan vi går ut. Han har med sig sin svarta Range rover som vi hoppar in i.
"Ska vi hem till dig eller?" säger jag.
"Om du vill?"
Jag nickar.
"Jag har saknat dig." SA JAG PRECIS DET DÄR? Det bara slank ut ur min mun! Åh herregud tänk om han tror att jag är världens jobbigaste tjej som sitter och tänker på honom hela dagarna? Åh nej tänk om han inte vill prata med mig mer? Varför gör jag alltid bort mig!?
"Jag har saknat dig också." säger han och ger mig ett svagt leende.
Okej. Jag dog inombords. Ganska mycket faktiskt.
JUSTIN HAR SAKNAT MIG! Jag har tänkt på honom hela tiden och han har faktiskt SAKNAT mig? Helt otroligt!
"Så.. Har du haft kul i Stratford?"
Han nickar och ler stort. Ett äkta Justin-leende. Det där leendet som får mig att smälta, det som jag tycker om så himla mycket..
"Vad gjorde du?" säger jag intresserat och tittar på honom.
"Jag var med pappa, Jaxon och Jazmyn och var på ett zoo, sen gick vi till stranden en dag. Sen var jag med Ryan, Chaz, Dylan, Nolan, Christian och några andra vänner. Uhm.. Jo, jag fiskade med morfar en dag och sen var jag lite med både mormor och morfar.. Jag tror inte jag gjorde så mycket mer, haha."
Jag nickar och släpper blicken från honom, jag får inte verka desperat. Även om jag är ganska desperat.. Åh Miley ge dig!
"Kul." säger jag och ler. "Varför kom du hem så tidigt?"
Han ser ut att bli lite obekväm. Han sätter sig upp i sätet och kliar sig lite i nacken.
"Jag ehm.. Jag bara gjorde det." säger han och rycker på axlarna.
Jag hör på rösten att han ljuger men nickar bara och stirrar på vägen.
Han parkerar vid sitt hus och vi går in.

Liggandes i soffan med en stor godispåse pratar vi på om allt och ingenting. Det känns verkligen som att Justin är en gammal vän som jag känt i flera år. Jag kan berätta allt för honom och det känns som att jag verkligen kan lita på honom. Som att vi är menade att vara vänner på något konstigt vis...
Han sträcker på sig och sätter sig upp efter en stund.
"Vad seg man blir." säger han och gäspar.
Jag nickar instämmandes.
"Är du själv här förresten? Alltså är inte Pattie med dig?" säger jag.
"Ah.. Hon kommer i helgen. Hon ville stanna i Stratford några dagar till."
"Och du har inga vänner med dig?"
Han skakar på huvudet.
"Aha." säger jag.
"Vadådå?" säger han nyfiket.
"Nej jag bara undrade."
Han nickar sakta.
Jag tar fram min iphone och surfar runt en stund.
"Kan vi inte ta några bilder?" säger Justin som tydligen också tagit upp sin iphone.
Vill han ta bilder med mig? Whaaat?
"Visst!" säger jag leendes.
Jag slår mig ner tätt intill honom. Han sätter på wowcam och vi tar först några fjantbilder men sen några seriösa.
"Kan vi ta några med min också?" ber jag och drar fram den.
Vi posar en stund till men sen lägger vi oss ner i soffan, fortfarande bredvid varandra.
"Har du nån flickvän hemma i Stratford?" säger jag.
FASEN! Nu kommer han tro att jag är helt desperat! Åhh, varför gör jag bort mig hela tiden!? Saker som jag inte borde fråga frågar jag ändå! Men jag har velat få reda på det ett tag nu..
"Nej.. Trodde du det?" säger han.
"Vet inte."
"Har du nån pojkvän?"
Jag skakar på huvudet.
"Vad konstigt.." mumlar han, nästan ohörbart.
"Va?" säger jag, inte säker på om jag hört rätt.
"Nej inget." säger han och ställer sig upp.
Med ett finurligt leende ställer jag mig upp i soffan och hoppar upp på hans rygg.
Han fattar nog inte riktigt först vad jag gjorde men tar sen tag i mina ben och börjar springa runt i huset.
Jag skrattar högt, vad håller vi på med egentligen!?
Sen springer han in i sitt rum och slänger sig i sängen med mig över sig, fast på ryggen.
Jag rullar av honom och fortsätter att skratta, han hänger på.
"Åh herregud.." säger jag när jag äntligen slutat.
"Vad är klockan?"
Jag tar upp iphonen och kollar, halv ett.
"Wow, jag måste nog hem. Pappa kommer bli galen.." suckar jag.
"Jag kör hem dig." säger han och tar sina bilnycklar.
"Tack." säger jag tacksamt, då slipper jag ta en jobbig taxi...
Vi sätter oss i hans bil och han kör hem mig.

Han insisterade att följa mig till dörren, jag vet inte varför. Han vill säkert bara vara en gentleman eller något.
Vi stannar vid dörren och jag kollar upp på hans ögon som jag knappt ser i det här mörkret.
Hans blick borrar sig in i min och jag blir knäsvag. Varför blir jag jämt sån här!? Hur länge har vi känt varandra? Några veckor? Och redan nu är jag sån här.. Åhh.
"Kan vi inte träffas imorgon igen?" viskar han, som att vi skulle störa någon härute.
Jag nickar.
"Men på kvällen ska jag på fest."
Jag ser inte precis så jättebra i mörkret men det ser ut som att han gör en min.
"Jag kan fråga om du också kan följa med.." säger jag.
"Det är lugnt." säger han och skakar på huvudet.
"Jo, kom igen." viskar jag.
"Nej, jag vill inte förstöra för dig."
"Förstöra vad? Jag kan strunta i den ifall du hellre vill träffas?"
"Nej sluta. Jag tänker inte förstöra dina planer bara för att jag kommit hem." viskar han.
Det blir tyst en stund innan han öppnar sin famn som jag går in i. Han lägger sina stora, beskyddande armar runt mig och trycker om mig hårt. Jag kramar om honom tillbaka och sen släpper han.
"Ring mig imorgon." säger jag och han nickar.
Vi står kvar en stund och jag vill inte att han ska gå. Han tittar in i mina ögon igen och vi bara står så ett bra tag. Säkert i flera minuter. Sen.. 

Vad tror ni händer? Vad tycker ni? KOMMENTERA!

"Vad har du gjort idag då?" mumlar pappa.
"Varit hos mamma, skypat med en kompis, chillat med Jess.. Inte så mycket mer." säger jag.
"Vad är det för kompis?"
"Du vet inte vem det är så det kvittar."
Han nickar och vi fortsätter packa in.

---

- Klarar du dig ensam nu då? Säger hennes pappa när han släpper av henne på stan på torsdagseftermiddagen.
Jag suckar.
- Ja, jag ska bara träffa en killkompis. Jag ringer när jag är påväg hem så du behöver inte oroa dig. säger jag och hoppar ut ur bilen.
- Okej, men lova att du ringer sen då. säger pappa.
- Jag lovar, hejdå! säger jag och slänger igen dörren hårt.
Han tjatar så mycket jämt, han behöver inte oroa sig. Jag är snart 17 år, inte 5.
Jag och Phoenix tänkte mötas på stan och umgås lite. Han har smsat att han ville träffas igen innan festen och jag svarade honom visst, jag kan ju likagärna umgås med en snygg surfarkille tills Justin kommer hem. När vi väl pratar om Justin, imorgon ska han komma hem! Jag längtar sjuuukt mycket, att få titta in i dom där hasselnötsbruna ögonen, att få se det där gulliga vita leendet med dom perfekt formade tänderna, att få känna hans underbart söta lukt medan vi kramas.. Åh hans kramar, underbara!
Nejmen gud vad håller jag på med? Jag gillar inte Justin på det viset.. Eller? Nej det gör jag inte!
Jag får syn på Phoenix en bit bort, han står med ryggen mot mig.
- Phoenix! ropar jag och han vänder sig om.
Han ler hans vita leende mot mig, hans tänder är nästan lika vita som Justins. Nästan.
- Hej. säger han och kramar om mig.
Jag kramar om honom tillbaka, fast han släpper aldrig. Jag gillar inte Phoenix på det sättet, inte alls. Han är bara en bra vän. Tyvärr tror jag att han tycker om mig lite mer än som vän.
- Ska vi gå till Starbucks? undrar han och jag nickar.
Vi börjar gå i tystnad mot Starbucks, fast han bryter tystnaden efter en stund och börjar babbla på. Jag bara ler och skrattar lite, säger inte så värst mycket. Han stoppar mig när vi kommer mot Starbucks för jag höll på att missa det.
- Hoppsan sa! säger jag och fnittrar innan han håller upp dörren åt mig.
Jag niger och ler mot honom, sen skrattar vi lite töntigt innan vi går in.
Vi beställer det vi vill ha och han betalar, sen sätter vi oss vid ett bord långt in.


Justin perspektiv


Jag går fram till bilen som står på flygplatsen. Äntligen ska jag få träffa Miley efter dessa dagar.
Åh, vad jag har längtat. Hennes gröna ögon som det verkligen lyser om, hennes mjuka vackra hår, hennes skratt som får mig att le.. Hon är verkligen min drömtjej. I utseendet iallafall.
Fast vi är bara vänner. Man kan inte gillagilla en tjej efter en vecka liksom. Även fast jag kysste henne en gång.. Jag kunde inte motstå hennes läppar. Jag var bara tvungen att få känna hur dom smakade.. 
Men jag hoppas ändå att vi håller ihop som vänner, för hon verkar vara en äkta vän. En sån som man kan lita på. Fast jag vet inte hur jag kan veta detta, men jag känner det på mig.
Jag kan inte vara kär redan och ändå, vaför skulle hon gilla mig?
Jag skulle aldrig kunna få en sådan fantastisk tjej som henne.
- Ska vi skjutsa hem dig Justin? säger Kenny och tittar mot mig.
- Nej kan ni lämna av mig på vägen? Jag säger vart. säger jag.
Kenny kollar frågande på mig men sen fortsätter han att köra. När vi kommer mot Mileys hus nästan skriker jag åt han att stanna och han tvärbromsar så vi båda åker framåt.
- Tack. säger jag och gör en handskakning med honom.
Kenny kollar på mig som att jag var en alien men jag bara flinar och går ut ur bilen. Jag närmar mig nervöst huset och knackar på dörren. När dörren öppnas biter jag mig i läppen men möts utav en man som måste vara hennes pappa.
- Hej, jag är Justin. säger jag och sträcker ut handen mot honom.
- James. svarar han artigt.
- Är Miley hemma?
Han skakar på huvudet och svarar sedan:
- Hon är på stan och träffar någon kille.
Jag stelnar till. Någon kille? Har hon en pojkvän?
- Uhm.. Okej. Tack. säger jag och ger honom ett fejkleende innan jag går.
Vad är det för kille? Justin lugna ner dig. Det är hennes pojkvän, so what? Jag hade ändå inte fått henne så det spelar ingen roll.. Vi har ju inte ens känt varandra längre. Och det är klart hon har en pojkvän, hon är ju otroligt vacker!
Jag får tag på en taxi och ber han att åka in till stan.
- Är inte du den där.. Hm.. börjar han.
- Justin Bieber?
- Ja! Exakt!
- Jo. säger jag och ler lite på slutet.
- Min dotter älskar dig och din musik! Kan du inte skriva din autograf på det här pappret? säger han och drar upp en pappersbit och en penna ur fickan.
- Visst. säger jag och signerar pappret.
- Tack så mycket! Nu kommer hon bli superglad.
Jag ler. Det känns bra att göra någon glad idag.
Han stannar in och jag betalar han en rejäl dricks, sen snabbar jag mig ut och korsar gatan. Innan jag kommer på att jag är Justin Bieber. Jag drar på mig luvan och drar ner kepsen så mitt ansikte knappt syns.
I varje gatufönster ser jag en mörkhårig tjej men när dom sen vänder på sig ser jag att det inte är Miley. Jag suckar varje gång och letar sen vidare tills jag ser henne rakt framför mig. Hon går bredvid en lång kille med blont hår och rätt stora muskler.
Det är klart, hon går efter muskelberget. Jag suckar och blir sen lite ledsen. Men varför? Hon och jag har aldrig varit något! Vi kommer aldrig bli någonting heller! Hon är alldeles för bra för mig ändå.
Hon tittar på honom, slår honom på armen och skrattar stort och ljudligt. Om det bara kunde vara jag som stod där och fick henne att skratta.. Jag orkar inte ens se dom mer. Snabbt skyndar jag mig bort mot andra sidan och går till den stora parken mitt i centrum.
Jag sätter mig ner vid en parkbänk och tittar ner på mina händer. Sen tar jag fram iphonen och twittrar 'back home in atlanta'.

Mileys perspektiv

Vi går mot parken, jag och Phoenix. Det har varit kul med en eftermiddag på stan med honom. Att komma bort från allt det onda och mina tankar som drömmer om Justin. Det går aldrig att sluta tänka på honom när man är själv. Man kan bara komma bort från tanken när man gör något med någon, något kul men nu börjar tankarna glida tillbaka till honom. Han kommer hem imorgon och imorgon får jag träffa honom. Om han vill träffa mig...
Han kanske inte vill det, då får jag längta efter honom ännu mer. Tänk om det skulle vara Justin som gick bredvid mig och babbla på istället för Phoenix. Om bara Justin var här.. Vänta, vem är det?
Det ser ut som det är... Justin som sitter där på bänken och knappar på sin mobil.
Men han skulle inte komma förrän imorgon eller har han kommit tidigare och inte ringt mig?
Jag ser hur killen tittar upp från mobilen och tittar på en man som går förbi, det är Justin.
Jag hinner inte säga hej då till Phoenix som får en frågade blick när jag försvinner springandes från hans syn.

Varför har hann inte ringt mig? Justin skulle ha ringt om han var tillbaka i USA. 
Jag måste ha sett fel, det kan inte ha varit Justin som har suttit där vid parken även fast jag såg att det var han.

- Jag har inte heller haft dom två bästa dagarna i mitt liv. Kanske inte värre än dina men något åt det hållet. säger hon snabbt och jag ser när jag tittar in i Jess ögon att det är något, något väldigt allvarligt som inte stämmer. Jag ser inte min solstråle till bästa kompis utan en dyster tjej av något slag som nyss har varit med om något... Något som jag aldrig skulle kunna förvänta sig att hända henne...

---

"Vad har hänt gumman?" säger jag oroligt.
"Det är ingenting som hänt mig." säger hon och skakar på huvudet.
".. Har det hänt något i din familj?" säger jag.
Hon tystnar och sitter så i ett par minuter. Jag vill inte säga något för jag antar att det är väldigt känsligt.
"Pappa har varit otrogen. I typ ett och ett halvt år." snyftar Jess fram.
Jag sitter där med vidöppen mun och kan knappt fatta vad hon sagt.
"Så nu ska dom skilja sig. Pappa ska flytta till den där subban.." säger hon och blir tårögd.
"Jess, jag är så ledsen.." säger jag och kramar om henne.
"Min familj kommer aldrig bli densamma igen!" gråter hon ut mot min axel. "Jag kommer aldrig mer åka till pappa, jag hatar honom!"
"Jess, det kommer gå över.. Jag lovar. Efter ett par månader kommer allt ha blivit okej. Det känns inte så nu men jag kan nästan lova det." säger jag.
Efter att ha tröstat henne i säkert en timma bestämmer vi oss för att åka hem till mig och sova över, hon orkar inte vara hemma i kaoset. De senaste nätterna har hon spenderat hemma hos Eric, det känns som att dom kommer bli tillsammans. Dom har ju snackat ända sedan i början av sommaren och det blev ju en liten paus när Justin, Ryan och Chaz kom in i bilden men nu verkar dom ha börjat hålla på igen.
När vi kommer hem är det nersläckt, både pappa och Charlie verkar ha gått och lagt sig. Vi smyger in på mitt rum och byter om och fixar oss för natten. Därefter bäddar vi ner oss i min säng med en film.

Jag vaknar klockan tolv. Jess ligger fridfullt bredvid mig och sover. Stackars underbara bästa vän.. Jag kan bara tänka mig hur hon känner sig just nu. Visst min mamma ligger typ med en hjärntumör på sjukhuset, vilket jag knappt fattat, men hennes pappa har bedragit hela familjen i mer än ett år.. Åh vad hemskt.
Jag drar iphonen till mig och kollar, två olästa sms och tre missade samtal.
Två av samtalen är från pappa och ett från mamma, sen är smsen från mamma.
"Goda nyheter älskling, ring mig när du läser det här!! Kram mamma."
"Hallå Miley, ring mig! Jag är jätteglad just nu, kram mamma."
Jag knallar upp ur sängen och slår mammas nummer, sen ringer jag när jag stängt igen min dörr försiktigt.
Mamma svarar efter några signaler.
"Miley!"
"Mamma vad är dom goda nyheterna!?"
"Jag vill egentligen berätta det här ansikte till ansikte men jag kan inte vänta.. Hjärntumören var inte helt illa-artad! Dom har kollat och den börjar tydligen bara bli dålig, så jag ska få några cellgiftsbehandlingar och sen på onsdag så blir det operation! Dom säger att det bara är 15% chans att det går dåligt så det här är toppen-nyheter gumman!"
Jag dog lite inombords, mamma kommer bli bra! Åh herregud vad skönt! En börda har lyfts från mina axlar.
"Mamma det är ju jättebra! Åh vad glad jag blev!" säger jag överraskat och börjar le.
"Fast olyckligtvis kommer jag tappa en massa hår utav behandlingen men det är det värt gumman, jag överlever!"
Jag fäller några lyckotårar och vi pratar en stund till, jag lovar att besöka henne i eftermiddag.
När jag lägger på hör jag att Jess vaknat så jag går in till rummet igen.
"Godmorgon sunshine!" säger jag glatt.
"Godmorgon." mumlar Jess och sätter sig upp. "Vem var det du pratade med?"
"Mamma! Hon sa att hon kommer överleva cancern!" nästan skriker jag.
"Åhh, det är ju jättebra Miley!" hon hoppar upp ur sängen och kramar om mig.
Jag ser på henne att hon försöker att vara glad för min skull men som hennes bästa vän ser jag igenom henne att det fortfarande gör ont i henne, fast det förstår jag helt och hållet.
"Jag ska besöka henne i eftermiddag så du vet, men kan inte du träffa Eric och få tankarna på något annat?" säger jag och går till köket med henne hack i häl.
"Just det, Eric.. Jag vet inte riktigt vad som hände." säger hon.
Jag dukar fram frukost medan vi snackar.
"Justin, Ryan och Chaz kom och sen verkade det vara slutsnackat med honom, men snälla ring honom och fråga!" ber jag.
"Senare, jag lovar."
När vi är mitt uppe i frukosten hör jag att macen börjar låta inifrån rummet.
"Vad fa..?" säger jag och går och hämtar den, Justin ringer på skype.
"Åh det är Justin!" ropar jag och svarar.
Hans ansikte ploppar upp på skärmen och jag sätter mig i sängen.
"Heeej!" säger jag och ler.
"Hej Miley! Vad har hänt med ditt hår..?" säger han och sen skrattar han.
Jag tittar på mig i den lilla rutan och håret verkligen står upp. Generat plattar jag till det.
"Vad gullig du är när du blush:ar." ler Justin och då blir jag bara ännu rödare.
"Vi gick precis upp!"
"Vi..?"
"Jess!" ropar jag.
Efter ett par sekunder dyker hon upp vid min sida och vinkar till Justin.
"Heeej!" säger hon och ler svagt.
"Tja Jess, what's up?"
"Inte mycket.. Själv?"
Sen pratar vi på i en och en halv timma innan vi lägger på och jag inser hur mycket jag saknar att ha honom här.. Åh nu ska jag inte börja tänka på Justin igen efter de goda nyheterna, fast iof. blev jag väldigt glad.. Han gör mig alltid så himla glad och jag blir alldeles varm inombords, speciellt när dom där bruna ögonen tittar in i mina.. Det är svårt att förklara.
"När kommer han hem?"
Jess väcker upp mig från alla tankar.
"På fredag."
"Fyra dagar kvar."
"Fem om man räknar idag."
Det låter så långt.. Fem dagar. Fyra låter mycket bättre. Jag kan knappt bärga mig tills dess, att få se hans leende, höra hans skratt, att få krama om honom..
"Man ser på dig när du tänker på honom." säger Jess.
"Va?"
"Man ser det i dina ögon. Du ser så lycklig och drömmande ut. Jag vet att ni kommer bli tillsammans."
"Jess sluta! Vi kommer säkert inte bli tillsammans, han vill inte ha en sån tjej som mig, han gillar ju kändisar."
Innerst inne ville jag inte tro på det där, men det är ju sanningen. Hur mycket jag än gillar honom kanske han inte alls gillar mig, jag är nog inte tillräckligt bra för honom. Han vill ju säkert ha en snygg kändis till flickvän, inte en normal medelmåttig tjej.
"Han gillar dig också Miley, även fast du inte tror det."
Jag vill så gärna tro på det, men det känns ändå inte riktigt som det.. Även fast han pussat mig. Varför tvekar jag så mycket!?
"Jaja.. Ring Eric nu!"

När klockan slagit tre har Jess fixat sig och är redo att dra till Eric medan jag drar till mamma.
"Lycka till!" ler jag och kramar om henne.
"Tack." säger hon och sen släpper vi varandra.
När jag kommit till sjukhuset väntar jag ett tag innan en sköterska tar mig till mammas rum. Hon har precis fått sin andra cellgiftsbehandling.
"Hej mamma!" ler jag och kramar om henne.
"Hej lilla gumman."
"Hur är det?"
"Jag är lite yr just nu, det är bara en utav biverkningarna." säger mamma.
"Jaha okej.. Men jag är så himla glad för att det går bra nu!" säger jag.
"Jag med gumman, det är jätteskönt att veta att jag ska klara det här." säger mamma.
Jag nickar med ett leende på läpparna.
Vi sitter och småpratar tills en man i vit rock kommer in och säger att jag måste gå.
"Ring mig imorgon." säger jag och kramar om henne en sista gång.
"Det gör jag, vi hörs då. Hejdå gumman." säger mamma.
"Hejdå!" säger jag.
Påväg hem får jag ett sms från Phoenix.
Han skriver lite vanligt typ 'vad gör du? hur mår du? vad har du gjort idag?' och eftersom jag inte har något att göra så svarar jag på dom. När jag kommit hem så skriver han 'vad gör du på fredag?', jag svarar att jag inte har något planerat. Han ber mig att komma till hans kompis fest. Vad ska jag svara?
'Kanske, får min kompis följa med?'
'Är det en tjej?'
'Aa.'
'Visst.'
'Bra.'
Sen fortsätter vi tills pappa kommer hem med Charlie.
"Miley titta vad jag har fått!" ropar han och håller upp en vattenpistol.
"Vad häftig!" säger jag entausiastiskt och ler.
Han springer in till sitt rum och jag går in till köket och hjälper pappa att packa upp varorna.
"Vad har du gjort idag då?" mumlar pappa.
"Varit hos mamma, skypat med en kompis, chillat med Jess.. Inte så mycket mer." säger jag.
"Vad är det för kompis?"
"Du vet inte vem det är så det kvittar."
Han nickar och vi fortsätter packa in.

Plötsligt vaknar jag från mina drömmar av min sms signal som plingar utifrån mitt sovrum. Jag drar på mig min morgonrock och går ut till mobilen som ligger på nattduksbordet. Smset är från Jessica. Det är kort och enkelt där hon säger att hon vill att vi går ut och äter på Fresas pizzeria. Hon skrev att hon behövde en kväll ute och att hon behövde prata med mig.
Jag förstod direkt att det var något som hade hänt och skrev att vi skulle mötas där vid sju ikväll.
Hon svarade efter någa minuter medans jag stod och fönade håret.
Märkte inget förrän mitt hår var torrt och jag var trött i armen.
Hon skrev att det blev ok och att hon kanske kommer några minuter sent.
Jag går ner för trappan efter jag har dragit på mig mina jeansshorts och ett vitt linne.
Håret satte jag upp i en bulle mitt på huvudet och gick ner. Pappa var precis klar med maten när jag kom ner.
- Jag äter inte hemma ikväll. Jag och Jessica tänkte gå ut och käka så vi är väl hemma efter nio kanske. säger jag när pappa börjar sleva på en stor portion mat åt sig själv.
- Okej, men säg till Charlie att maten är klar. Har lite ont i halsen så vill inte skrika svarar han och koncentrerar sig på att få in all spaghetti i munnen samtidigt.
Jag tar några långa kliv upp för trappen och in till Charlies rum.
- Charlie, maten är klar och pappa vill nog inte äta själv så du får komma ut nu.
Jag får ett mumlande "mm" tillbaka och jag drar mig in på mitt rum igen för att göra iordning mig det sista inför middagen med Jessica på pizzerian.

Klar står jag och väntar på Jess utanför den lilla pizzerian som är halvfull.
Det är inga man känner till som sitter där inne förutom Kajsa som går i nian på samma skola som jag.
Jag väntar i tio minuter tills jag ser Jessica komma gåendes från busshållsplatsen på andra sidan vägen.
Hon måste ha varit med bussen som nyss stannade till vid hållplatsen.
Hon tittar på vägen om det kommer några bilar och går sakta över vägen. Ingen stress hade hon även fast hon var nästan en kvart sen.
- Hej! säger hon och ger mig en snabb frånvarande kram. 
Jag kramar tillbaka och svarar på hennes enkla hälsning.
Vi går in och tar ett fyra bord i hörnet av restaurangen som är ledigt.
- Så, hur har du haft det? mumlar hon när en servitör kommer förbi och lämnar över två menyer.
- Ååh, vart ska jag börja? suckar jag och får en nedslagen blick av Jess.
- Från början är väl smart? säger Jessica och skrattar lite lätt.
- Asså det har varit så mycket. 
Sedan börjar jag berätta om att Charlie och pappa var borta och jag blev orolig.
Sedan om mamma och mannen som var hos henne när jag kom förbi första gången.
Efter det börjar jag komma in på Phoenix och hur jag träffade honom och alla tankar om Justin.
När jag är klar har våra pizzor kommit och båda har redan ätit upp halva var.
- Oj, säger Jess och tar en klunk av sin fanta exotic. 
- Ja, det är väl det jag kan berätta. Hur har du själv haft det? säger jag och tittar ner på sin pizza som fortfarande rycker.
- Jag har inte heller haft dom två bästa dagarna i mitt liv. Kanske inte värre än dina men något åt det hållet. säger hon snabbt och jag ser när jag tittar in i Jess ögon att det är något, något väldigt allvarligt som inte stämmer. Jag ser inte min solstråle till bästa kompis utan en dyster tjej av något slag som nyss har varit med om något... Något som jag aldrig skulle kunna förvänta sig att hända henne...

Spännade? Roligt? Sorgligt? Vad vill ni ha mer av? KOMMENTERA!

"Varför flyttade ni?" säger jag och tittar honom rakt in i ögonen när han vänder sig mot mitt håll.
"Ursäkta, vad sa du?" Frågade han.
"Varför flyttade ni? upprepade jag frågan och tittade ner i marken för han inte skulle sa att jag rodnade.
Jag kom just på att jag har inte tittat mig i spegeln en ända gång idag så det måste inte vara en direkt vacker syn han får tvingas att dra sin blick till flera gånger om...
Ånej, vad pinsamt. tänker jag och drar mina fingrar genom det oborstade håret.

---

Jag stannar upp mitt i en rörelse och inser vad jag håller på med. Min mamma ligger döende i cancer och här sitter jag och flirtar. Herregud..
Hastigt ställer jag mig upp och springer iväg. Vilken dålig dotter jag är. Jag är sämst. Mina föräldrar borde skämmas för mig.. Istället för att gå till min mamma drar jag och träffar massa nya vänner. Jag suger!
Kan jag aldrig göra bra beslut? Måste jag alltid vara svarta fåret i familjen? Jävla skit!
Jag börjar se sjukhuset på håll och då får jag helt plötsligt kraft att springa dubbelt så fort som förut.
När jag kommer in nästan skriker jag mammas namn vid disken.
Kvinnan bakom stelnar till, samma sak med alla som sitter i väntrummet.
Efter en stund knappar hon in någonting på datorn bredvid sig.
''Rum 233. Våning tre, ta korridoren till vänster och sen borde den finnas någonstans i mitten.'' säger hon.
''Tack.'' mumlar jag lågmält och trycker på hissknappen.

229, 230, 231, 233, 233... Jag stannar till utanför dörren och tar ett djupt andetag. Jag måste samla ihop mig så jag inte börjar stortjuta det första jag gör när jag öppnar dörren.
Efter en stund trycker jag ner handtaget och går in.
Men jag ser inte mamma, utan en man som sitter på en stol och skymmer mamma.
Han tittar mot mig och reser sig upp.
''Vem fan är du!?'' fräser jag.
"Du måste vara Miley, jag är Brian." säger killen och sträcker ut handen.
Jag ignorerar den totalt.
"Jag ska gå nu." säger Brian och lämnar rummet.
Jag går fram till mammas säng. Hon ligger där alldeles blek.. Åh vad det gör ont i mitt hjärta.
Vad har jag gjort? Skitit i henne totalt och nu händer det här. Det är ju helt fantastiskt.
"Mamma.." viskar jag och sätter mig på knä på golvet samtidigt som jag tar hennes hand i min.
Sakta öppnar hon ögonen och får syn på mig.
"Miley!?" säger hon överraskat.
Jag brister ut i gråt.
"Mamma förlåt. Förlåt för allting, förlåt för att jag har varit en sån dålig dotter. Förlåt för att jag inte hälsat på dig eller ringt dig. Förlåt för att jag struntat i dig totalt.." gråter jag.
"Miley, du är inte en dålig dotter, våga inte ens säga så."
"Jag har varit ute och roat mig med vänner, träffat massa killar medans du suttit och väntat på iallafall ett telefonsamtal, eller ett snabbt besök.. Jag är världens hemskaste människa." grinar jag.
"Miley, lugna ner dig.. Du är absolut inte världens hemskaste människa. Jag har inte suttit helt ensam direkt. Träffade du Brian?"
"Mamma jag vill inte prata om honom!"
"Förlåt älskling. Du är världens bästa dotter, du har ingen anledning att säga förlåt. Du kom och det betyder mer för mig än du kan ana."
Jag ställer mig upp och kramar om henne, samtidigt som jag gråter ut allting mot hennes axel. 
Justin är borta, mamma ligger döende på sjukhuset och jag får inte tag på Jess. Allt på en och samma gång är överväldigande..

Sakta öppnar jag ögonen och stirrar in i en grå ganska fräsch soffa. Vart är jag?
När jag vänder mig om får jag syn på mamma och en sjuksköterska.
"..vi ska ta några sista prover och röntga hjärnan en sista gång idag för att vara säkra på att den är illa-artad. Ingen idé att förbereda dig för en stor, livshotande operation och sen få reda på att den var godartad och vi inte haft lika mycket panik."
"Okej, så ni är inte säkra på att den är dålig än?"
"Inte helt 100, dina värden ser så bra ut till skillnad från hur en med hjärntumör brukar ha. Fast det kan ju blivit något fel också, men det är därför vi tar reserv-proverna idag." säger sköterskan.
"Vi får be att den är godartad." ler mamma.
"Ja det ska jag göra, Mrs. Smith." ler sköterskan och går iväg med protokollet.
Det känns som att vara med i Grey's anatomy eller något. Allt verkar vara så likt. Till skillnad från att rummet inte är kritvitt.
"Mamma." säger jag och går fram till henne.
"Miley, god morgon." ler mamma.
"Hur mår du?"
"Jag mår helt okej. Dom ska röntga mig en gång till idag och ta några slags reservprover." säger mamma.
"Jag hörde det. Vi får hoppas att det inte är något dåligt.." säger jag.
"Men älskling även om den är illa-artad så finns det en chans att jag överlever. Det är jättemånga som klarar av cancern." ler mamma.
"Men det är också väldigt många som.." säger jag innan rösten spricker.
"Dom är inte säkra än, lilla gumman."
Mamma håller ut armarna och jag kramar henne, hårt.
"Jag ska hem och byta om, men jag kan ta med mig Charlie sen?" säger jag.
"Det skulle vara jätteroligt. Men jag är inte säker på när dom ska göra allting, det är ju inte kul för Charlie om ni måste gå hem sedan."
"Jag kan fråga i receptionen. Eller vad det nu heter."
"Okej gumman, vi ses sen." ler mamma.
Jag nickar och går ut.
I receptionen sa hon att jag kan komma i eftermiddag efter två. Det betyder att jag har typ fem och en halv timma på mig. Det borde räcka precis..
Men vi kanske kan gå och köpa glass innan? Så Charlie blir på bra humör innan vi ska gå och träffa mamma.

Jag slänger igen dörren.
"Hallå!?" ropar jag.
"Var har du varit!?" säger pappa oroligt.
"Jag sov på sjukhuset." suckar jag och går in.
"Åh.."
Jag hämtar nya kläder och hoppar sen in och tar en lång, skön, välbehövd dusch där jag kan samla alla mina tankar.
Jag måste få tag på Jess snart, men inte nu. Inte idag. Kanske imorgon? Det känns bara så känsligt just nu, även om hon är min bästa vän.
Tänk om hon blir arg? Nej, varför skulle hon bli arg? Det är ju min mamma. Jag önskar bara att hon hade varit hemma när jag var där.. Då hade jag haft någon att bolla mina känslor med.
Sen att Justin precis åkt har ju inte precis gjort allt mycket bättre. Jag vet inte om man kan säga att jag är förälskad i honom.. Fast enligt Jess är jag 100% förälskad i honom. Men det bara.. Ja jag vet inte. Han är snygg. Damn vad han är snygg. Och han är så otroligt snäll.. Och underbar. Han är verkligen toppen pojkvänsmaterial, fast jag tror aldrig vi kommer bli tillsammans ändå.
Liksom pressen skulle go mad och jag är bara en vanlig tjej. Han skulle behöva en känd tjej som typ Miley Cyrus eller nån. Inte mig. Dessutom är jag nog inte tillräckligt snygg för honom. Liksom världens snyggaste kille dejtar en medelmåttig tjej.. Äh jag vet inte.
Jag stänger av duschen och går ut med en handduk runt huvudet och den andra runt kroppen. Jag tar deoderant, norpar ögonbrynen, o.s.v....

Hand i hand går vi runt i den lilla gulliga sidan av stan. Väldigt litet men åh så mysigt.
"Där!" säger Charlie och springer fram till glasskiosken med längst kö.
Såklart.. Haha.
"Vad ska du ha?" säger jag.
"En blåbär, en jordgubb, en kola, en choklad, en regnbåge och.."
"Charlie du får aldrig i dig det." suckar jag.
"En kola och en blåbär då." säger han besviket.
"Okej."
Det är en tjej som står där, kanske några år äldre än mig.
"En strut med blåbär och kola och en bägare med chocolate vanilla." säger jag.
"Ska bli." ler tjejen och börjar göra iordning.
Jag får syn på Phoenix, han har ryggen mot mig. Jag tittar rakt in i kiosken igen och försöker få håret att dölja ansiktet mot det hållet.
"Tio dollar." ler hon.
Jag slänger fram sedeln och tar tag i Charlie och börjar dra bort honom.
"Men Miley jag har ingen sked!!"
Just då får Phoenix syn på mig, och då har snorungen fått tag på en sked. Tack Charlie.
"Miley!" ler Phoenix.
Jag suckar tyst för mig själv och fejkler.
"Phoenix."
"Varför stack du bara förut?"
Jag kollar ner på mina skor.
"Lång historia."
"Aha okej men skulle jag kunna få ditt telefonnummer?" ler han.
Han ger mig hans blackberry. Jag slår in numret och ger han mobilen.
"Tack."
"Hejdå." mumlar jag och drar med mig Charlie så långt bort som möjligt.
"Vem var det?" säger Charlie och hugger in på sin glass.
"En kompis." säger jag.
"Jaha."

Väl på sjukhuset knackar jag på dörren och går sen in med Charlie hack i häl.
"Heeej!" säger mamma glatt och Charlie springer in och kramar om henne.
"Hej mamma." säger jag och kramar om henne också.
"Vad har ni gjort då?" säger mamma efter en stund.
"Vi gick och åt glass och Miley prata med en jättelång kille!!" säger Charlie.
Jag stänger ögonen och andas in djupt. Tack än en gång Charlie.
Jag känner mammas blickar på mig.
"Vadå för kille Miley?"
"En kompis." säger jag.
"Han ville ha hennes nummer!" säger Charlie.
"Men Charlie håll mun okej?"
"Miley fräs inte åt honom." suckar mamma.
"Förlåt." mumlar jag.
Vi småpratar en stund och Charlie och mamma gör några ramsor, sen får jag ett sms.
"Nu har du mitt nummer. ;) / phoenix"
Jag svarar med ett kort 'tack' och återgår sen till mamma.

Hur kändes kapitlet? Vi vill veta så KOMMENTERA!!

"Det gör vi." säger jag.
Han hoppar in i bilen och jag och Jess börjar vinka som galningar.
Sen åker bilen iväg, längre och längre bort tills vi inte kan se den längre.
Vi fixar sen en taxi och åker i tystnad hem, vilket är skönt. 
Jag har ingen lust att prata nu, att säga vad jag och Justin eller nånting.
Det är det som är så bra med Jess, hon förstår. Hon fattar när jag vill prata och hon fattar när jag inte vill det. Underbara bästavän. Jag kollade telefonsvararen om någon av människorna som bor på vår jord skulle ha tänkt på att vilja prata med någon av våran familj. Inget meddelande hade nått fram.
Vart skulle han kunna vara? Inge svar på mobilen, han har inte lämnat något meddelande och Charlie har jag

Han följer med mig till hallen och jag känner att jag verkligen inte vill hem.
Vi kramas länge och hårt, sen släpper han mig och vi tittar in i varandras ögon.
Just nu här just nu i detta ögonblick känns det som att tiden står still.

---

Precis när jag sakta tar handen mot handtaget, fortfarande med blicken fastklistrad i hans, lutar han sig mot mig.
Innan jag ens hunnit fatta vad som håller på att hända möter hans läppar mina.
Mjuka, varma läppar nuddar mina. Snabbt, men ändå sakta nog så att jag kan känna smaken.
Sedan ställer han sig upp igen, och kollar in i mina ögon.
"H-hejdå." säger jag och går ut.
Oh my god, did that just happen?
Ett lyckorus fylls i mina ådror, jag får lust att hoppa runt. Jag får lust att springa ut på gatan och skrika.
Klättra upp i trädet på andra sidan gatan och krama grenen allra längst upp.
Kyssa alla blommor som håller på att vissnar, för jag lovar att med den här energin skulle jag återuppliva dom.
Jag ger ifrån mig ett tyst 'IIIIIIH!' och går sedan och får tag på en taxi.
Jag är helt speechless. Kan inte ens fatta att det där just hände.. Åh herregud!
Jag är typ i chocktillstånd. Det här är som att träffa en kändis som du verkligen älskar, som du vet allt om.
Som att gå på den kändisens konsert och gråta lyckotårar, till att sedan gå backstage och få en kram och en bild. Det är en helt sjuk känsla.
Taxin stannar utanför mitt hus, jag ger han pengar och går sen ut i mörkret till huset.
Jag stänger försiktigt igen dörren ifall dom skulle sova.
"Vi är vakna." säger pappa ifrån vardagsrummet.
Jag drar av mig skorna och går sen dit med iphonen i handen.
När jag satt mig ner påminns jag om känslorna när jag hade Justins läppar mot mina, och helt plötsligt kan jag inte sluta le.
"Varför ler du sådär?" säger pappa.
"Jag är väl lycklig, ser du väl?"
"Vad har du gjort?"
"Who knows?" ler jag.
"Du är inte full väl?" säger pappa strängt, argt och bestämt.
Mitt leende bleknar genast bort. Full? Jag har väl aldrig varit full?
"Jag har aldrig druckit en droppe alkohol ifall jag inte fått smakat utav dig eller mamma. Vad tror du om mig egentligen!?"
"Jag vet inte, du verkade bara lite borta.." mumlar han.
"Tack så mycket, pappa. Nu vet jag att du litar på mig när jag är borta." fräser jag och går in på mitt rum.
Varför skulle jag komma in full och sätta mig vid honom egentligen? Bara för att han inte har något socialt liv och sitter instängd mellan dom här väggarna eller på jobbet med hans feta kärring som arbetar i samma..
Okej, lugna ner dig Miley.
Jag tar upp iphonen och ringer upp Jess.
"Vart har du hållt hus idag!?" säger Jess.
"Jag har varit hos Justin!" säger jag glatt.
"Oh my gooooosh! Vad hände? Berätta alla detaljer!"
Jag berättar precis allt som hände, med varenda lilla detalj, men när jag kommer till kyssen börjar jag tveka.
Tänk om Justin vill hålla låg profil, även till våra vänner? Nu i början, ifall det inte blir någonting.
"Sen kramades vi, jättelänge! Sen sa vi hejdå och gick."
"Inget mer?" säger Jess besviket.
"Nej." svarar jag kort.
"Ingen kyss!?"
"Haha Jess, vi är inte direkt tillsammans."
"Men man kan väl kyssas ändå!?" säger hon med överdriven röst.
"Du menar som du och Ryan gjort idag eller?" säger jag med ett retsamt flin på läpparna.
Jag hör hur hon börjar stamma och har sig, jag kan nästan känna genom telefonen att hon är generad, haha!
"Jag har aldrig kysst Ryan. Vi är bara vänner, idiot."
"Visst, försök med det där för din bästa vän. Men jag ska gå nu, måste tvätta bort sminket och lägga mig." säger jag.
"Okej, vi hörs väl imorgon?" säger Jess.
"Självklart. Hejdå!"
"Bye."
Jag lägger på och går sen in på badrummet och tvättar bort sminket, sätter upp håret i en hästsvans och drar av mig kläderna.
Sen springer jag från badrummet till mitt rum i endast underkläder, hallå det är typ fem meter dit.
Jag drar sen på mig mitt nattlinne ifrån Victoria's secret som jag fick av mamma i julklapp.
Hon ger mig jämt en massa trosor och BH:ar för hon tror att jag inte köper det själv. Idiot, jag ångrar inte ett dugg att jag flyttade till pappa.
När jag lagt mig i sängen ser jag att jag har ett nytt meddelande, från Justin.
"Hey, glömde berätta att vi åker till Stratford imorgon. ♥"
Hela mitt liv går i spillror. Mitt konstanta leende försvinner och helt plöstligt känner jag mig helt tom.
"Glömde" han att berätta eller är det bara något han säger för att han inte var modig nog att säga det till mig?
"Okej.. ♥"
"Men ni kommer väl och säger hejdå, right? ♥"
Det där smset fick mig på lite bättre humör, det är väl ett tecken på att han gillar mig?
"Självklart! Vilken tid? ♥"
"Halv två. ♥"
Jag skickar ett kort 'okej' och smsar sen Jess att vi ska dit imorgon halv två.
Undra hur det blir när han kommer tillbaka..
Tänk om han har en flickvän i Kanada? Tänk om han glömmer bort mig? Tänk om han låtsas som att jag inte existerar när han kommer tillbaka? Åh herregud..
Jag tar en titt på klockan, 01:22. Ojdå.
Jag lägger mig under täcket och håller på med mobilen en stund innan jag somnar.

Efter att ha sprungit runt och fixat mig som en dåre sen klockan tio sätter jag mig lugnt ner vid köksbordet med Jessica som just kommit.
"Gud vad fin du är, men du ska väl inte ha på dig det där?" säger Jess och tittar ner på mitt natlinne.
"Oh my gooosh! Det hade jag helt glömt bort, vad ska jag ha på mig!?"
Jag rusar in på mitt rum och Jess kommer in inte långt efter.
"Det här är suuupersnyggt!" säger Jess och slänger ut lite kläder på min säng.
Jag drar på mig allting och Jess gör några sista förändringar, innan hon backar och synar mig uppifrån och ner.
"Grymt snygg, Justin kommer dö! Men vad sägs om att locka håret istället?" ler Jess.
"Visst, men då får du göra det för jag är skitdålig på det." svarar jag.
Vi går in i badrummet och jag sätter mig på toalettstolen medan Jess lockar mitt hår.
"Vad är klockan?" säger jag efter ett tag.
"Fem över ett." svarar Jess.
"Men gud då måste vi ju gå snart!?" säger jag.
"Lugna ner dig vi tar en taxi, det går snabbare än du tror. Bara pinsamt att komma dit tidigt." säger Jess och drar sen ur kontakten ur väggen.
"Voilá!"
Jag tar en titt i spegeln och för första gången på ett bra tag känner jag mig faktiskt ganska.. Fin. Men det är ju tack vare Jess.
"Åh tack så mycket Jessica, du är verkligen bäääst!" ler jag och kramar om henne.
"Men nu måste vi VERKLIGEN sticka." säger Jess.
Vi skyndar oss ut i hallen och jag drar på mig ett par klackskor och rycker åt mig en ljus skinnväska där jag lägger iphonen, plånboken, en tub med läppglans och ett skoskavsplåster. You never know med nya skor.
Därefter springer vi ut på gatan och får en taxi supersnabbt, sen säger vi stressat Justins adress och han verkar fatta att det är bråttom.
Han tvärbromsar vid Justins hus, jag ger han pengar och sen går vi ut.
Vi plingar på dörren och hör en massa steg i trappan.
Justin öppnar och han får syn på mig sist eftersom han håller i dörren.
Han står nästan med vidöppen mun och kollar in mig.
"Hej." ler jag.
"Heeeej!" säger Jess och kramar om Ryan.
"Hej snygging." viskar Justin till mig när vi kramas.
Jag blir alldeles varm inombords, varför måste dom åka idag!?
Vi går sen in och Pattie, hans mamma, står i köket och håller på litegrann.
"Hej." ler hon medan hon tittar upp från vad hon nu höll på med.
"Hej!" ler jag och 'vinkar' lite med ena handen.
"Hejhej!" säger Jess också och snubblar sig fram till mig.
Jag ger ifrån mig ett skratt och hon blir röd som en tomat i ansiktet medan Pattie bara ler det där snälla bullmamma-leendet.
Vi går sen in till hans rum där det är fullt med resväskor.
"Ska vi bära ut väskorna till bilen?" säger Chaz.
"Visst. Ska jag hjälpa till?" säger Justin.
"Nej, det är lugnt." säger Chaz.
"Jag kan hjälpa!" säger Jess fort och tittar på Ryan.
Dom alla tre går ut och det blir bara jag och Justin kvar, jag kan inte avgöra om det är pinsamt eller bra?
Han sätter sig på sängen och jag ler mot honom.
"Känns det skönt att få komma tillbaka till din familj?" säger jag.
Han nickar.
"Det är klart att det är kul här att få vara ensam och spendera tid med vänner och gå på galor, hålla konserter, o.s.v. men ingenting slår känslan utav att komma hem och mötas av två glada morföräldrar, två spralliga småsyskon och en stolt pappa." ler Justin.
"Jag förstår det."
"Såklart alla vänner också, men mina närmsta vänner är ju här med mig nu. Jag har ju också vänner i Atlanta." säger Justin.
Jag nickar.
Han kan verkligen inte slita blicken ifrån mig, jag ser det på honom.
"När måste ni åka till flygplatsen?" säger jag.
"Fyra. Men vi ville umgås med er lite innan också." ler Justin.
"Haha okej." säger jag.
Sen uppstår en tystnad som inte är speciellt pinsam, även om den borde vara det. Inte spänd heller, utan bara skön. En skön tystnad.
"Jag kan inte förklara med ord hur het du är." säger Justin helt plötsligt.
Mina kinder hettar till, ganska kraftigt. Justin Bieber säger att jag är 'het'..
Har vi en connection eller vad man säger? Är vi på G? Eller är jag bara ett ragg, en flört, en vän som han tycker är snygg och som han pussat?
"Sluta, det är ju du som är snygg." ler jag när rodnaden lagt sig lite.
Han ställer sig upp och kommer fram till mig, först blir jag nervös, ska han pussa mig igen!? Kanske till och med en kyss!?
"Du är så vacker och underbar så det gör ont inom mig att.. Att jag måste lämna dig, nu. Nu när vi precis lärt känna varandra och blivit vänner." säger Justin.
Jag blir speechless först, men sen blir jag rädd. Rädd, arg, ledsen.
Tänk om han säger såhär till alla tjejer!? Att han behandlar alla tjejer precis likadant, låtsas som att dom är speciella, lär känna dom, kysser dom kanske till och med gör något ännu värre, och sen lämnar dom. Utnyttjar alla.
Mitt leende försvinner från läpparna och jag vänder mig om och sätter mig på stolen.
"Vad är det?" säger Justin efter en stund.
"Du gör säkert såhär med alla tjejer." mumlar jag surt.
"Va?"
"Ja, är med dom. Lär känna dom och gör små gulliga gester som får dom att känna sig speciella. Sen kanske du kysser dom eller liknande, sen så precis innan du måste åka någonstans så lämnar du dom. Dom mår skit och känner sig utnyttjade, sen efter det så känner dom bara hat riktat mot dig." säger jag irriterat och ställer mig upp, redo att gå.
Han tar tag i min hand precis innan jag ska gå.
"Vad snackar du om?" säger Justin.
"Du tänkte ju dumpa mig." säger jag och känner hur tårarna börjar bränna innanför ögonlocken, men jag ska inte låta dom rinna.
"Är du galen!? Vad tror du om mig egentligen? Aldrig i livet att jag skulle dumpa dig." säger Justin.
Va? Vad var det han skulle säga då?
Nu blir jag alldeles bubblig i magen och tårarna torkar och bildar ett leende istället.
"Jag blev jätterädd." säger jag och han kramar om mig.
"Jag blev rädd när du sa allt det där." säger Justin.
Varför måste den här killen vara så jävla underbar!? Vad är det som gör att jag faller för honom egentligen!?
Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en sån här kille som är så snäll, ödmjuk och behandlar alla tjejer som prinsessor.
Killarna och Jess kommer tillbaka och vi släpper kramen snabbt.
Justin kliar sig i nacken och jag sätter mig ner på sängen som han just suttit i.
"Vad händer här egentligen?" säger Ryan och Chaz brister ut i gapskratt.
Det var inte ens roligt, haha? Ryan hänger på i gapskrattet, likaså Jess.
Efter att ha försökt att hålla mig för skratt så börjar jag också, och då hänger Justin på.
Till sist ligger vi alla i en hög på golvet och gapskrattar åt ingenting.

"Jag hatar att säga hejdå." suckar jag till Jess när killarna fixar det sista ute vid bilen.
"Jag med.." svarar Jess.
Killarna ställer sig sen framför oss när det är dags för dom att åka.
Jag börjar med att krama Chaz och Ryan, och vi lovar varandra att skypa snart.
Killarna går in i bilen och Justin står kvar. Han kramar Jess och kommer sen fram till mig.
Även om jag vet att han kommer tillbaka om en vecka så suger det ändå att säga hejdå.
"Lova att inte glömma bort mig och lova att ringa när du är tillbaka?" säger jag.
"Om du lovar att inte glömma bort mig." ler Justin.
"Promise!" säger jag och sen kramas vi.
En lång, varm, mysig kram.
Vi släpper varandra och jag vinkar sen när han backar till bilen.
"Vi ses." säger Justin.
"Det gör vi." säger jag.
Han hoppar in i bilen och jag och Jess börjar vinka som galningar.
Sen åker bilen iväg, längre och längre bort tills vi inte kan se den längre.
Vi fixar sen en taxi och åker i tystnad hem, vilket är skönt.
Jag har ingen lust att prata nu, att säga vad jag och Justin eller nånting.
Det är det som är så bra med Jess, hon förstår. Hon fattar när jag vill prata och hon fattar när jag inte vill det.
Underbara bästavän.

När vi plockat undan åker Jess hem, vi har varit med varandra non-stop i flera dagar nu. Inte direkt för att det är ovanligt men Jess mamma ville ha hem henne och you name it.
Jag slänger mig i soffan och slöar framför TVn tills jag hör min sms-signal då jag hoppar upp och springer in till mitt rum.

---

Jag ser på displayen "Justin". Jag tar ett djupt andetag och öppnar meddelandet.
"Hey, tack för igår. Vill du träffas senare? ♥"
Jag hoppar till, han vill träffa mig igen! Känslan inom mig är oslagbar, den där bubbliga glada underbara känslan..
"Visst, jag smsar dig. ♥"
Jag kommer inte ens kunna vänta en timma innan jag smsar igen.
"Hörs senare då. ♥"
När jag pluggat in plattången i väggen tar jag fram lite snyggare kläder, en grå magtröja med vit text och ett par ljusa shorts. Till det ett par converse.
Efter jag plattat igenom hela håret drar jag på mig kläderna och tar sen upp iphonen.
Sedan går jag in i badrummet, sprutar på lite parfym och sminkar mig.
När jag är klar med allting så har det gått ungefär en timma, dags att smsa Justin!
"Vart ska vi träffas? ♥"
Jag sätter på TVn och tittar spänt medan jag väntar på svaret.
"Hemma hos mig? Jag är själv. ;)♥"
Varför blir jag alldeles varm och glad i hela kroppen bara av några sms!? Jag förstår inte vad han gör med mig..
"Men Chaz & Ryan då? ♥"
"Dom är och skejtar.. ;)♥"
"Jag kommer snart då. ♥"
"Can't wait.. ♥"
Leendes går jag ut i hallen, tar en väska och går ut.
Jag låser dörren och fixar en taxi som tar mig till Justin.
När jag är framme betalar jag taxichauffören och går fram till hans dörr.
Med darrande hand plingar jag på dörren och direkt hör jag fotsteg ner för trappen. 
Efter några sekunder öppnar Justin som ler med sitt bländande leende.
"Hej Justin." säger jag och han drar in mig i hans famn.
"Hej Miley." säger han och släpper mig.
Jag ler och går in. 
"Vad ska vi hitta på?" säger Justin.
"Jag vet inte."
"Ska vi.. Titta på en film?" föreslår Justin.
"Visst." säger jag, samtidigt som vi går in i TV-rummet.
"Välj ut en film i skåpet under TVn så fixar jag snacks sålänge."
"Okej."
Justin går ut i köket och jag slår mig ner vid TV-skåpet.
Jag drar ut låda efter låda men det är mest Thrillers, Action-filmer och Skräckfilmer. 
Jag tar fram Paranormal Activity 2, och just när jag fått ur filmen kommer Justin in.
Han har en bricka full med massa olika skålar och cola.
"Vilken valde du?" säger han och stoppar in ett chips i munnen.
"Paranormal activity 2, du har bara dåliga filmer!" ler jag.
"Vad kollar du på för något, min film eller?" flinar Justin.
Jag slår till han på armen och ger han filmen, som han går och sätter in i Blu ray-spelaren.
"Jag kanske skriker. Eller jag kommer nog skrika." säger jag.
Justin skrattar och säger "Du är trygg hos mig."
Jag dör inombords, jag är speechless. På riktigt!
"Bra det." ler jag.
Han blinkar med ena ögat och sätter sig i soffan.
Jag sätter mig bredvid honom och filmen går igång.
Under filmens gång lägger Justin hans arm runt mig och drar mig till sig.
Jag får hålla mig för att inte skrika ut i lycka, hur glad jag är.
Jag tänker inte så mycket på filmen, utan mest hans kropp som nuddar min.

När filmen är slut sätter vi oss och snackar i köket.
Vi pratar om allt mellan himmel och jord och det känns som att vi verkligen börjar lära känna varandra.
Jag kan inte låta bli att titta på honom, han är alldeles för snygg.
Timmarna flyger iväg och jag inser att jag måste hem, pappa har ju ingen aning om vart jag är.
"Jag måste hem nu, tror jag." säger jag.
"Åh okej." säger Justin.
"Pappa vet inte att jag är här så.."
Han följer med mig till hallen och jag känner att jag verkligen inte vill hem.
Vi kramas länge och hårt, sen släpper han mig och vi tittar in i varandras ögon.
Just nu här just nu i detta ögonblick känns det som att tiden står still.

---

Vad tycker ni!? Skulle sitta bra med lite kritik nu när vi börjat igen och inte skrivit på ett tag. Och vad tycks om bilden? Vi ska fixa dom sådär varje kapitel nu. Som sagt, KOMMENTERA!

- Justin tog mig i handen förut, han släppte inte förrän vi kom in på restaurangen.
- WHAT? skriker Jess.
- Shhhh... säger jag. Inte så högt, dom kan höra dig.
- Oj, min bästa kompis är nästan ihop med JUSTIN BIEBER! säger hon med ett stort leende på läpparna.
- Sluta, vi är inte ihop... säger jag.
- Jag sa nästan, säger Jessica och tittar på henne med den där glimten i ögat.
- Du är nästan ihop med Justin Biebers bästa vän... säger jag och tittar på henne.
- Inte alls, vi bara har bra ögonkontakt. svarar Jess kort och går ut genom dörren.

---

Jag tittar mig i spegeln. Mitt smink ser fortfarande bra ut och håret är väl helt okej så jag går ut genom dörren och sätter mig vid min plats bredvid Bieber. Carlos har redan gett oss menyerna som alla inspekterar. Inte långt efter att jag kommit till bordet igen så kommer Carlos för att ta beställningarna. Alla säger vad vi vill ha och sedan försvinner han igen. Alla börjar prata och skratta precis som vanligt. Jag har så himla kul med alla här och jag önskar så att Justin var en vanlig(med vanlig menar jag inte känd) kille... Fast då skulle dom nog inte sitta här idag men ändå. 
Efter en stund känner jag en hand på mitt lår. Jag tittar på Justin och han tittar på mig, jag får rysningar i hela kroppen. Han ler och jag inser att det är hans hand som är placerad på mitt lår. Jag hatar att jag älskar det. Jag hatar att jag älskar hans leende, hans ögon, hans röst, hans skratt, hans.. Allt. Allt är så perfekt med honom att jag smäller av. 
- Vad tänker du på? 
Justins röst avbryter mina tankar. Han sa det ganska tyst, som att han inte ville att dom andra skulle höra. Jag vill så gärna säga dig, men det går inte... 
- Inget speciellt. 
Han nickar och fortsätter att prata med dom andra, fortfarande med handen på mitt lår. 

När alla ätit upp bestämmer vi oss för att gå hem, även om det är en bra bit. Justin bor närmre stan än mig så jag och Jess tar antagligen en taxi därifrån. 
Justin saktar ner och drar med mig så vi går lite bakom dom andra.
- Vad tyckte du om ikväll? säger han med händerna i fickorna.
- Det var kul. svarar jag.
- Vill du träffas igen? Bara du och jag kanske? säger Justin och tittar på mig.
Jag vänder ansiktet så jag tittar på honom också, in i hans ögon som jag drunknar i. Jag tittar på hans läppar och hans underbara leende tar form, sen tittar jag tillbaks in i hans ögon.
- Gärna. säger jag och ler.
- Hey, varför går ni så långt bak!? ropar Jess.
Vi är kanske femtio meter bakom dom nu.
- Gå före ni! ropar Justin tillbaka.
Det pirrar till i min kropp när han säger det. Han vill vara ensam med mig. Prata ensam med mig. MIG. Mig utav alla människor på denna runda jord. Det är otroligt egentligen.
Han tar min hand och sätter sig på en bänk, jag sätter mig bredvid honom. Han tittar in i mina ögon och sitter där tyst ett bra tag. Vi bara tittar på varandra.
- Så.. Har du några syskon? säger Justin efter ett tag.
- Mm, en lillebror. svarar jag.
- Aha, jag har också en lillebror. Och en lillasyster. säger Justin.
Jag nickar sakta.
- Är dina föräldrar skilda? säger Justin.
- Mm.. mumlar jag till svar.
- Mina med. Eller dom skilde sig inte direkt, dom var aldrig gifta. Mamma var ung när hon födde mig och pappa gjorde slut med henne. säger Justin.
- Aha.. säger jag och får syn på massa springandes människor med kameror.
- SPRING! skriker jag och börjar springa.
Justin kommer ikapp mig och springer mycket fortare än mig och paparazzi-fotograferna springer också ganska fort.
- Dölj ditt ansikte! ropar Justin.
Jag drar för mitt hår, håller händerna så dom inte ska se mitt ansikte och tittar ner i marken. Nu kan dom omöjligtvis fånga en bild med mitt ansikte visande.

Vi sitter på golvet i Justins hus nu, i tryggt förvar från paparazzis. Eller ja, vi sitter iallafall i Justins rum. Jess ligger på hans säng, Chaz och Ryan sitter på hans skrivbord, han sitter i skrivbordsstolen och jag sitter på golvet.
- Varför tog det så lång tid för er? säger Ryan.
- Vi gick saktare än er. säger Justin.
- Men varför gick ni saktare då? säger Ryan.
Justin ger han en irriterad blick och både jag och Jess ser det.
- Ehm, vad händer härnäst Justin? säger Jess.
- Vadå? säger Justin.
- När åker du från Atlanta till Turné eller till Kanada eller vart du nu ska? säger Jess.
- Om några dagar åker jag, Ryan och Chaz till Stratford där jag stannar i en vecka och sen kommer jag tillbaka hit igen och är här då jag inte ska på intervju eller presskonferenser runtom i USA. Fast i slutet utav sommaren åker jag ut på turné igen. säger Justin.
- Okej men när kommer du tillbaka från den turnén då? säger Jess.
- I oktober. Fast sen ska jag åka runt i USA och ha spelningar lite här och var november och december. Sen spenderar jag jul och nyår i Stratford och sen har jag inte bokat in så mycket mer än. säger Justin.
Jess nickar.
Ska han vara borta så länge? Ända till Januari? Kommer jag bara ha sommaren på mig att vara med honom? Damn...
- Synd att ni inte bor här också killar.. säger Jess och tittar på Chaz och Ryan.
Dom nickar.
- Men vi hälsar ju på vår brother då och då. säger Ryan och gör en handskakning med Justin.
Jess fnittrar lite och fortsätter att småprata med dom. Jag kollar klockan och ser att den är halv fem på morgonen.
- Förlåt att jag avbryter men klockan är halv fem. säger jag.
- Noway? säger Chaz och tittar sin mobil.
- Ni får sova här om ni vill. säger Justin.
Jag och Jess kollar på varandra.
- Alltså om det går bra.. Om vi inte är ivägen eller något för vi kan ta en taxi hem om det är så. säger Jess.
- Nej ni är inte ivägen, ni kan sova i gästrummet. säger Justin.
- Men vi då? säger Ryan och Chaz.
- Kan inte ni sova i vardagsrummet, bara inatt? ber Justin.
Killarna suckar men går sedan in till deras sovrum och hämtar sängkläder o.s.v. Jag och Jess går in till Justins rum medan Chaz och Ryan håller på.
- Är ni trötta? säger Justin.
- Mm. säger jag.
- Förstår det, jag hade ingen aning om vad klockan var. Att det tog sådan tid att komma ifrån paparazzi-fotograferna, haha. säger Justin.
- Det var jag som var seg på att springa, min kondition är usel. säger jag.
- Nejdå, jag tyckte att du sprang rätt fort. säger Justin.
- Haha nej. svarar jag.
Vi fortsätter att småprata lite tills killarna kommer in och säger godnatt.
- Vi ska väl också gå och lägga oss nu. säger Jess när killarna lämnat rummet.
Jag nickar och Justin kramar Jess. Sen kramar han mig, han luktar så gott så jag kan inte förklara!
- Godnatt tjejer. säger Justin.
- Godnatt Justin! säger jag och Jess och lämnar rummet.

Jag öppnar mina ögon sakta och ser solen skina in genom fönstret. Jag som ville att det skulle bli en regnig och trist dag, jag orkar inte gå upp.. Mina ögon vandrar sig runt genom rummet. Tre garderober står mot väggen bredvid dörren. En liten soffa och en minimal TV står på ena sidan rummet och på den andra sidan är sängen där vi ligger. Eller.. Jess är inte här. Jag sväljer oroat. Var är Jess?
Jag ställer mig upp och tittar klockan på mobilen, 15:41. Hur fasen kan jag ha sovit så länge!?
Sakta, sakta öppnar jag dörren och går ut i den enorma "korridoren". Jag måste ha väldig tur för Justin kommer ut ur sitt rum, nyvaken och snygg...
- Godmorgon. säger jag och går till honom.
- Godmorgon. säger han och öppnar armarna för en kram.
Jag kramar honom länge och hårt, jag vill aldrig släppa taget om honom... Men till slut gör vi det iallafall och går mot köket där resten utav gänget sitter och äter frukost. Det är säkert Jess som rotat i skåpen...
- Godmorgon sömntutor. säger Jess och tar en tugga utav sin macka.

Efter frukosten tar jag och Jess en taxi hem till henne. Om man nu ens kan kalla det frukost eftersom vi åt det klockan fyra på dagen. Vi båda duschar och jag lånar sen myskläder (Miley har på sig DETTA och Jess har på sig DETTA) (Ja, vi kommer göra outfits typ jämt) utav henne även om det är världens finaste väder utanför. Vi drar för persiennerna och tittar på en film istället, Legally blonde 2. När filmen är slut åker vi hem till mig och såsar framför TVn resten utav dagen, typiskt oss två haha. När klockan slagit halv tre bäddar vi ner oss i sängen och somnar fort.

När vi vaknat och snackat i sängen ett tag går vi upp för frukost. Jess dukar fram och jag sitter vid bordet halvdöd. Jag kan inte sluta tänka på Justin.. Vi höll i hand hur mycket som helst, han hade handen på mitt lår... Och snart åker han till Kanada. Fast vi hinner nog umgås något. Hoppas jag? Jag gillar han så mycket men han är.. Han är Justin Bieber, världskänd popstjärna. Jag är Miley Smith, en vanlig student... Våra liv är så olika egentligen, vi passar inte.. Men jag kan inte rå för mina känslor. Jag kan inte styra dom...

När dom tagit sig ut ur huset så går dom en halv kilometer och fixar sedan en taxi som tar dom hem till Miley. Dom smyger in och lägger sig i Mileys säng med kläder och smink på.

(Ursäkta för en kass bild men jag är trött!)

Dagen går och denna dag är varm så efter lunch så åker hon och Jessica till badplatsen och badar tills klockan är sex, då precis när dom ska hoppa upp på cyklarna ringer Mileys telefon.
Hon tar upp den och på dislplayen står det JUSTIN B....

Hon tar upp den och på displayen står det JUSTIN BIEBER. Mileys hjärta hoppar över ett slag och sedan blinkar hon till och tittar på displayen igen. Det står fortfarande Justin Bieber.
- Vad väntar du på? Svara! säger Jess.
Miley svarar fort och sätter telefonen mot örat.
- Hej det är Miley. säger Miley och slår sen handen i ansiktet.
Lät det bra? Lät det löjligt? Borde hon bara sagt Miley? Skulle hon sagt hej? Vad skulle hon sagt!?
- Hej Miley, det är Justin. säger han och hennes mage blir alldeles varm och värmen sprider sig i hela kroppen.
- Hej Justin. säger Miley och försöker hålla rösten stadig.
Jess tittar på henne och gör en handgest med att hon ska skynda sig. Miley viftar med handen och vänder sig om.
- Hur är det? säger Justin.
- Jo, det är bra. Antar jag. Hur är det med dig? säger Miley.
- Super. Vad gör du imorgon? säger Justin.
- Ehm.. Ingenting tror jag. säger Miley.
- Vad bra, har du lust att träffas och hitta på något då? säger Justin.
- Visst! säger Miley.
- Men bara så du vet så är mina killkompisar här... säger Justin.
- Okej. säger Miley och sväljer.
- Så ifall du har några tjejkompisar eller nåt så kan du ju bjuda med dom. Om dom inte berättar för hela världen alltså. säger Justin.
- Okej jag ska höra med en av dom... Men hon är en belieber. Jag var ju med henne på konserten, jag gick för hennes skull... Eller. Asså.. Jag gillar din musik också, men... Eller.. Aa... säger Miley och hon har totalt gjort bort sig för självaste Justin Bieber.
- Hahaha, ta med henne du. skrattar Justin.
- Vart ska vi träffas då? säger Miley.
- Min chaufför hämtar upp er klockan sex. säger Justin.
- Okej, vi ses väl imorgon då. säger Miley.
- Aa, hejdå Miley. säger Justin.
- Hejdå. säger Miley och lägger på.
Hon är som i trans, hans röst... Bara hans röst fick henne att tänka på hans chokladbruna ögon som hon nästan drunknar i... Men hon är inte kär. Hon kan inte vara kär. Det går bara inte. Han är JUSTIN BIEBER. Inte en vanlig kille. Pressen förstör hans förhållanden och pressen förstör hans flickvänners liv... Inget privatliv över huvudtaget. Dessutom har han väl en flickvän? Hallå han är Justin Bieber?
- Miley! avbryter Jess hennes tankar.
Miley rycker till och vänder sig om. Hon har fortfarande iphonen i samma grepp som när hon la på.
- Vad? säger Miley.
- Vem var det?! nästan skriker Jess.
- Asså. Ingen. säger Miley.
Hon kan inte säga nu, inte utanför en badplats. Hon får säga det när dom kommit hem...
- Du sa ju Justin!? Och du sa Belieber?! Och du sa "Din musik"!? säger Jess, hon är nästan hysterisk. Skriker ut varenda ord.
- Lugna ner dig. Jag säger hemma. säger Miley.

Dom sitter inne i Mileys rum på golvet med en påse godis mellan dom.
- Kan du säga nu!? säger Jess och stoppar in en mentos i munnen.
Miley blir nervös, hon börjar nästan skaka. Hur kommer Jess reagera? Kommer hon skvallra? Kommer hon twittra det? Då skulle hon aldrig mer få träffa Justin, och det var ju kul... Dom hade mycket gemensamt...
- Miley! Du har varit konstig hela dagen, vad är det? Ut med språket! säger Jess nästan lite strängt, som en lärare..
Miley bryter ut i gapskratt, det lät så sjukt...
- Vad? Jag var allvarlig Miley! säger Jess.
När Miley lugnat ner dig kommer ögonblicket hon inte längtat efter.
- Jess, jag måste säga nu. Du är min bästa vän och jag litar på dig... Men det här får du verkligen verkligen inte berätta! Inte twittra, inte facebooka, ingenting. Du får låtsas som att det regnar angående detta. Du får inte förstöra det här genom att råka twittra eller något, snälla. ber Miley, hon vill inte bryta kontakten med Justin.
- Jag lovar. säger Jess, hon är nästan lite nervös på vad som kommer berättas.
- Okej kolla... När jag gick från konserten... Då satte jag mig utanför någon stor svart betongdörr. Sen precis när jag skulle gå så smälldes dörren upp på mig så jag föll, sen kom typ miljoner paparazzis... Eller jag vet inte om det var miljoner men alltså jag hörde bara blixtrarna, jag såg dom inte. säger Miley men sen blir hon avbruten..
- Jaja, fortsätt! säger Jess nyfiket.
- Mm... Och sen tog någon min hand och drog in mig på en stor buss... Sen stod en väldigt stor man där och så... Justin. Justin Bieber.. säger Miley.
- JUSTIN BIEBER?! skriker Jess.
- Ja. säger Miley.
- DU SKOJAR MED MIG!? HAR DU TRÄFFAT JUST-... skriker Jess tills hon blir avbruten utav Mileys sch-ljud.
- Pappa är hemma! väser Miley.
- Har du träffat Justin Bieber?! väser Jess högt.
- Ja och.. säger Miley men Jess börjar skrika.
- JESS! säger Miley.
- DU HAR TRÄFFAT JUSTIN! skriker Jess.
Mileys pappa kommer in i rummet.
- Vad håller ni på med!? säger James och låter lite irriterad på rösten.
- HON HAR TRÄFFAT... skriker Jess men Miley avbryter henne.
- Jag har inte träffat någon, ELLER HUR JESS? säger Miley och sparkar till henne på benet.
- Nej jag skoja bara vi ehm... Spelar ett spel! säger Jess.
- Kan ni försöka vara lite tystare? suckar James och går ut ur rummet igen.
- Stäng dörren! ropar Miley efter honom och han gör som hon säger.
Jess tittar på Miley som att hon väntar på att hon ska fortsätta prata.
- Och det var han som ringde. mumlar Miley.
- HAR JUSTIN DITT NUMMER!? skriker Jess.
- Men för fan Jess du skulle ju vara tyst! säger Miley irriterat.
- Förlåt. piper Jess.
- Och han och hans killkompisar är i Atlanta nu då och jag och du ska träffa dom imorgon. säger Miley.
Jess börjar skrika och James kommer in i rummet igen.
- Vad håller ni på med!? säger James argt.
- Fråga Jess! fräser Miley.
- Förlåt, jag ska sluta skrika nu jag lovar... säger Jess skamset.
James ger Miley en blick som hon inte kan tyda och sen går han ut.
- Jess nu får du seriöst sluta skrika! säger Miley.
- Men fattar du inte! Jag ska träffa JUSTIN BIEBER imorgon! DU OCKSÅ! Det är helt otroligt! Jag kan inte ens fatta det! säger Jess.
- Jag vet... Det är helt sjukt egentligen! Men jag är ingen Belieber direkt... Och det vet du. Så för mig är han bara... En kille. Som är otroligt begåvad. säger Miley.
Hon ville slinka in "och otroligt snygg" men det kan hon inte. Då kanske Jess börjar tro att något är på gång och då skulle nog hennes och Justins vänskap vara över på några minuter... Jess skulle försöka fixa ihop oss men när man bara har träffats en gång så går det inte att säga att man gillar personen riktigt... Hon tror inte på kärlek vid första ögonkastet.
- Och otroligt sexig! säger Jess och ler.
Dom fortsätter att snacka om morgondagen tills sent på natten då dom somnar på Mileys matta. När Miley vaknar har Jess dukat in massa frukost på golvet. Miley beundrar att Jess bara vågar gå och ta grejer i deras skåp.
- Godmorgon sunshine! säger Jess.
- Godmorgon. säger Miley hest.
- Jag har fixat frukost! säger Jess.
- Jag ser det. säger Miley.
Dom äter och sen när dom dukar av och diskar så Miley ser en lapp på köksbordet.
"Jag börjar jobba idag igen så Charlie har åkt hem till eran mamma och ifall du vill kan du också åka hem till henne, annars går det jättebra att du stannar här. Ring ifall det är något, kram pappa."
- Det verkar som att vi är ensamma hela dagen idag, pappas semester tog slut igår. säger Miley.
- Jippi, antar jag. säger Jess.
- Vi blir upphämtade klockan sex utav hans chaufför så du vet. säger Miley.
- Klockan är tolv nu! säger Jess.
- Vi måste hem till dig också... säger Miley.
- Men om jag cyklar hem och hämtar massa grejer så kommer jag tillbaka så fort jag är klar? säger Jess.
- Aa, gör så. säger Miley.
- Vi ses snart då. säger Jess då.
Dom kramas fort och sen är Miley ensam hemma. Hon sätter sig framför sin laptop och surfar runt tills Jess är tillbaka igen. Hon en stooor sportbag med sig som är fullpackad.
- Vad har du i den där väskan egentligen!? säger Miley.
- Massa kläder, jag kunde inte bestämma mig. säger Jess.
- Så du tog med dig hela garderoben!? säger Miley.
- Men vad skulle jag göra? Haha. säger Jess och dom skrattar lite.
Dom sätter sig på golvet med Mileys laptop och är inne på datorn tills klockan är halv fem då dom börjar göra sig iordning.
- Får jag fixa ditt hår? säger Jess.
- Om du vill. säger Miley.
- Och ditt smink? säger Jess.
- Haha okej. säger Miley.
Jess fixar Miley och sig själv, sedan börjar dom titta på kläder. Det tar ett bra tag men när dom väl bestämt sig får dom skynda sig för klockan är tjugo i sex. Dom drar på sig kläderna, sprutar lite parfym, sätter på sig smycken, skor, sprejar liiite till hårsprej för säkerhets skull och sen går dom ut. Bilen står redan och väntar på dom så dom går fort in till den.
Miley har på sig (detta) en klänning med svart kjol och spets upptill samt en liten rosett vid överdelen, ett par svarta ankel boots, en svart väska och en skinnjacka.
Jess har på sig (detta) en leopardmönstrad magtröja, ett par jeansshorts med nitar på halva låret, ett par converse upp till knäna och en svart handväska.

Bilen kör in genom en stor grind och parkerar på en liten uppfart. Chauffören öppnar deras dörrar och sen går dom till husets ingång och ringer på dörren. Dörren öppnas och bakom den står en kvinna med brunt hår.
- Hej. säger kvinnan och ler.
- Hej Pattie, vi är Jess och Miley... Vi ska träffa Justin. säger Jess och tar kvinnan som tydligen heter Pattie's hand. Miley gör likadant som Jess men ler bara istället för att säga något.
- Kom in, killarna är därinne. säger Pattie och visar med handen till en stängd dörr.
Dom tar av sig sina skor och går till dörren. Miley tar handen på handtaget men Jess hindrar henne.
- Nu ska vi träffa killen som funnits i mina drömmar sedan 2009... Det här är helt sjukt Miley, vi måste ta en bild! viskar Jess.
Jess tar en bild med hennes iphone och sen öppnar Miley dörren. Jess ögon blir stora som meloner och står och håller på med sitt hår som redan är perfekt.
- Hej tjejer! säger Justin och ler.
Han ställer sig upp och går fram till Jess. Hon öppnar munnen i chock, hon sätter handen framför munnen. Han kramar om henne och hon börjar nästan gråta, det ser Miley. Hon kramar om honom tillbaka.
- Vad heter du? säger Justin och ler.
- Jessica.. Men kalla mig Jess. säger Jess och hon tittar in i hans ögon, det kan Miley se.
- Vad fint namn. säger Justin.
Sen går han fram till Miley och kramar om henne.
- Hej igen. säger Justin.
- Hej. ler Miley.
Justin ler också.
- Det här är mina vänner förresten. Ryan och Chaz. säger Justin och pekar på dom när han säger deras namn.
- Hej. säger dom båda och vinkar lite.
- Hejhej. säger Miley och Jess och vinkar dom också.
- Okej det här låter jättefånigt men jag har tagit med en affisch, skulle du kunna signera den? Snälla? säger Jess och visar hennes s.k. "puppy-eyes".
- Visst. säger Justin och tar fram en penna.
Dom snackar och Jess tar fram mer än en affisch.. Miley sätter sig vid killarna.
- Är hon ett stort fan eller? säger Chaz och nickar mot Jess.
- Skojar du? Hon tjatar om Bieber 24/7... Jag och Justin träffades faktiskt på en konsert som hon släpat med mig till. säger Miley.
- Aa, vi hörde det. Justin berättade. säger Ryan.
- Han sa att du hade en bra sångröst. säger Chaz.
Mileys kinder blir genast röda.
- Kan du inte sjunga något? säger Chaz.
- Nej alltså jag vet inte... svarar Miley.
Justin verkar ha signerat klart alla Jess grejer för hon slänger sig i Miley's knä.
- Vad pratar ni om? säger Jess.
- Mileys sångröst. säger Chaz.
- Hon är skitduktig på att sjunga! säger Jess.
- Ja, kan du inte sjunga något Miley? säger Justin.
Miley hatar att vara i rampljuset och hon har gjort det sen hon var liten. Hon trivs med att inte höras och synas och hon blir alltid supernervös och generad innan hon ska uppträda eller prata inför klassen.
- En annan gång? försöker Miley.
- Kom igen! säger Jess.
Justin går ut ur rummet och kommer strax tillbaka med en gitarr i handen. Han börjar spela på en låt Miley känner igen och han tittar på henne när hon ska börja sjunga.
- I just cant sleep tonight, knowing that things aint right.
Its in the papers, its on the tv, its everywhere that I go.
Children are crying, soldiers are dying, some people don't have a home.
But I know there's sunshine behind that rain I know there's good times behind that pain, hey.
Can you tell me how I can make a change?
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray...
Alla applåderar och hurrar, hon blir mer röd i ansiktet än vad hon blev förut.
Jess kramar om henne och Justin ger henne en give-me-five.
- Du är sjukt bra Miley! säger Jess.
- Otroligt bra. säger Chaz.
- Hade jag haft ett skivbolag hade jag signat dig på en gång. säger Ryan.
Miley blir glad och generad, såklart. Hon är inte van vid att ta emot komplimanger, hon är ju i stort sett bara med Jess hela dagarna. Visst hon får ju komplimanger utav Jess men bara om hennes skor eller den där nya snygga ringen, inte om hennes personlighet eller färdigheter. Man gör inte så när man känt varandra så länge, man ger inte komplimanger helt randomly om t.e.x. ens sångröst då. I allafall inte hon och Jess.
- Tack. säger Miley och ler.
Justin ler bara, precis som hon. Hans leende är bländande vackert, perfekta vita tänder... Hon borde inte ha dom här tankarna om en vän, men hon kan inte rå för det. Han är skitsnygg men man kan ju tycka att ens vän är snygg utan att man vill bli tillsammans med den, det är ju logiskt.

Alla fortsätter att snacka på ett bra tag, tills dom bestämmer sig för att gå upp och sätta sig på hans stora balkong.
Det är ganska kallt men väldigt mysigt och utsikten är vacker. Justin slänger en varsin filt till var och en vilket är behövande, även om Miley har jacka.
Alla pratar men Miley tänker, låtsasskrattar när alla andra skrattar för att dom inte ska tro att hon är en tråkig typ. Hon kan inte fatta att hon sitter på Justin Bieber's balkong och snackar med Justin Bieber's vänner och självaste Justin Bieber tillsammans med hans största fan - Jess! Det är verkligen ofattbart... Och att han ens ville träffa henne igen var ju... Sjukt! Varför just hon liksom? Varför inte.. I och för sig är ju hans vänner här nu... Men ändå. Det finns ju hur många som helst, han har ju flera miljoner fans.
- Miley! ryter Jess.
- Va? säger Miley.
- Vill du kolla på nån film? säger Justin.
- Visst. säger Miley och alla går in till hans tv-rum eller vardagsrum eller vad det nu är, hon har ju inte sett alla rum än.
Jess och killarna tjafsar om vilken film dom ska se, inget seriöst tjafs direkt men dom "bråkar" i allafall om vilken av filmerna dom ska se. Till slut kommer dom fram till någon som Justin sätter på och alla trycker ihop sig i hans soffa. Fast den är ganska stor så dom behöver inte direkt sitta på varandra.
Filmen struntar Miley mest i, hon är i sina egna tankar som vanligt. Hon kan inte förstå det. En meter ifrån henne sitter en utav världens kändaste popstjärnor.. Självaste JUSTIN BIEBER. Det är sjukt, ofattbart... För henne är det som att se honom på tv eller på en skärm, det känns inte äkta riktigt.
Efter ett tag märker hon att Chaz och Jess har somnat, dom tyckte väl att filmen var tråkig.
Justin och Ryan koncentrerar sig fullt på skärmen. Ryan biter på naglarna/fingrarna och Justin bara är som vanligt.
- Jag tror att vi ska röra oss hemåt nu. säger Miley.
- Men filmen är inte slut än. säger Ryan.
- Nej men den verkade inte vara så rolig heller. säger Miley och ger ifrån sig ett slags skrattande ljud.
Ryan tittar i soffan och ser först den sovande Chaz och sen den sovande Jess. I ögonvrån ser hon att Justin tittar på henne. Hon slänger en snabb blick på honom och försöker sedan att väcka Jess.
- Jess, vakna. Vi måste hem. säger Miley.
- Mm om tio minuter. mumlar Jess och vrider på sig.
- Nej Jess nu. säger Miley.
- Men. stönar Jess.
Miley drar ner henne från soffan och börjar skratta.
- Vad gör du? Det var inte ens kul. fräser Jess fast när hon inser att hon är i Justin Bieber's hus med Justin Bieber och hans vänner där blir hon samma gamla Jess igen.
- Men vi måste hem, det är sent. säger Miley.
- Det var trevligt att träffas Jess, hoppas att vi ses igen snart. säger Justin och kramar Jess.
- Detsamma, jag älskar din musik och det har varit så himla coolt. Jag fattar inte ens att jag står och kramar dig just nu! säger Jess överlyckligt.
Justin går sedan fram till Miley.
- Förlåt att jag inte sa något förut men din röst gjorde mig speechless. viskar Justin och ler sedan.
Hon smälter, hon smälter, hon smälter... Hans ögon, hans leende, hans hår, hans allt!
- Du gör mig speechless. viskar Miley, fast ohörbart!
- Vad sa du? säger Justin.
- Att det var jättekul att träffas igen. ler Miley.
- Vi ses, jag ringer dig. säger Justin.
- Gör så, vi kan hålla kontakten iallafall. säger Miley.
- Självklart. säger Justin och ger henne en kram.
Dom går mot dörren ut från rummet.
- Hejdå Ryan! säger Jess och vinkar innan hon går ut, Miley gör samma sak.
Dom stänger dörren efter sig.
- Kan du precis fatta att vi har varit med Justin Bieber en hel kväll? säger Jess medan hon drar på sig sina skor.
- Jag tänkte på det förut och jag kan inte det. Det går inte. Det känns som att jag stirrar på han på datorn eller något.. säger Miley.
- Jag vet! säger Jess.
När dom tagit sig ut ur huset så går dom en halv kilometer och fixar sedan en taxi som tar dom hem till Miley. Dom smyger in och lägger sig i Mileys säng med kläder och smink på.

Nästa morgon/förmiddag när dom sitter och äter frukost gör iphonen ifrån sig ett ljud och på skärmen står det "Nytt textmeddelande från Justin Bieber".

Vad tycker ni? Något vi kan förbättra? KOMMENTERA!!! (PS. Jag har ingen aning om hur Justin's hus ser ut utan jag bara skrev någonting så jag kan imagine att inget av det jag skrev existerar typ men ni får ha förståelse för det.)

Miley vinkar och Justin kör iväg. Miley känner sig otroligt glad och det känns som hon lever i en dröm. Wow vilken kväll, tänker hon. Men hon kan inte berätta för Jess att hon har träffat honom, inte än iallafall. När hon väl kommer in genom dörren sitter Jess vid köksbordet.
- Du förlåt. säger Jess det första hon gör när Miley kommer in och kramar om henne.
- Det är lugnt, jag överreagerade nog lite. säger Miley.

Dom sitter vid köksbordet hela natten och snackar. När dom väl går och lägger sig är klockan halv tre och båda är trötta. På morgonen vaknar Miley vid halv elva och ser att Jessica redan har gått upp.
Innan hon går ner så sätter hon upp en tofs framför spegeln och rättar till pyamasen lite. Därnere har Jess redan börjat duka fram frukosten.
- Mm, vad gott säger Miley och beundrar allt Jess har plockat fram.
Hon sätter sig ner på stolens som står närmast henne och börjar bre en smörgås.
- Tack! Jag gick upp tidigt för att fixa detta. Svarar Jessica
- Varför då? Du gjorde det väl inte för min skull? Undrar Miley.
- Såklart. Som förlåt för igår... Mumlar Jessica.
- Det behövde du inte, skrattar Miley och tar en tugga av smörgåsen.
Dom sitter ett tag att och snackar. Efter en halvtimma går dom upp till Mileys rum och gör iordning sig för dagen. Sköna sommarkläder, ett bra val tänker Miley när hon drar på sig shortsen. Dagen går och allt är som vanligt förutom att Miley kan inte sluta tänka på igår kväll. Allt var så perfekt förutom att hon märkte att hon hade fått en stor bula mitt i pannan. På kvällen kommer James och Charlie hem och Jessica har gått hem. Miley står och öser över köttfärsen i en bytta när dom kommer in genom den vita dörren.
- Nämen oj! Säger hennes pappa och stirrar på vad hon har dukat upp.
Massvis av grönsaker har hon skärt upp, hon har dukat och tänt många ljus.
- Tacos. Sätt er och ät. Säger hon och ler stort.
Dom lägger ifrån sig väskorna, tar av sig skorna och sätter sig och börjar hugga in.
Nästa dag vaknar hon tidigt, rättare sagt klockan halv åtta. Hon är väldigt pigg så hon bestämer sig för att för att gå ner och äta lite frukost. Hon häller som vanligt upp en skål med flingor och mjölk och går ut i vardagsrummet för att titta på TV. Hon får en konstig känsla av att något inte stämmer men hon tänker inte på det för tillfället och går fram och slår på TV:n. Medans hon tittar på TV:n lyckas hon sleva i sig allt från skålen. Hon stänger av TV:n och går och ställer skålen i disken. Dagen går och denna dag är varm så efter lunch så åker hon och Jessica till badplatsen och badar tills klockan är sex, då precis när dom ska hoppa upp på cyklarna ringer Mileys telefon.
Hon tar upp den och på dislplayen står det JUSTIN B....

Ursäkta för ett kanske lite kort kapitel men nästa kapitel kommer bli väldigt långt och spännande så håll ut!

Miley hittar fort till utgången och när hon smäller igen dörren hör hon ljudet högt genom dörren. Så irriterande. Hon går ut genom dörren och sen går hon runt lokalen och hittar sedan bakdörren där hon bestämmer sig för att sätta sig ner. Efter några minuter bestämmer hon sig för att ställa sig upp och gå hem, men just när hon ställer sig upp smäller en stor, tung metalldörr upp på henne och gissa vem som står bakom den...

---

- Oh my god! mumlar Miley.
Hon hör ropande och kamerablixtrar bakom sig, paparazzis.
- Spring! skriker han och tar hennes hand.
Miley springer efter och innan hon vet ordet av det så är hon inne i en gigantisk buss. Dom stänger och låser och drar för alla fönster.
- Hur gick det med dig? frågar han.
Hon kan inte fatta det.
- Du... Du är Justin Bieber! säger Miley, som att hon fortfarande inte kan fatta det.
- Japp, det är jag. ler Justin.
Hon tittar in i hans chokladbruna ögon och hon nästan smälter. Sen tittar hon bredvid honom.
- Hej. säger en stor, kraftig man som hon gissar är hans livvakt.
- Hej... säger Miley lite chockat och tar hans hand.
- Jag är Kenny, Justins livvakt. säger Kenny, precis som att han läste hennes tankar.
- Åh, jag är Miley. säger Miley lite blygt.
- Så det är det du heter. Fint. säger Justin och ler.
- Uhm... Jag kanske borde gå. Det verkar lite olämpligt. säger Miley.
- Nej, det går inte för alla paparzzis. Du måste vänta tills dom har gått, sen kan jag skjutsa hem dig. säger Justin.
- Vad snällt men jag måste verkligen gå nu. Min bästa kompis väntar. säger Miley.
- Nej du får inte! säger Justin, han låter lite irriterad på rösten.
- Okej. piper Miley.
Några minuter senare har Miley och Justin fått upp pratet och det känns som att hon pratar med en helt vanlig människa, även om han är skitsnygg... tycker Miley.
Han visar runt henne i bussen och babblar på för fullt.
- Får jag fråga hur gammal du är? säger Justin plötsligt.
- Sexton men jag fyller sjutton om en månad. säger Miley.
- Aha, jag fyllde sjutton i mars. säger Justin.
Miley nickar till svars och han fortsätter att visa henne runt. När dom ska gå in till hans rum öppnar han dörren och tar henne runt midjan för att "hjälpa" henne in genom dörren.
När Justin rör vid henne får hon en pirrande känsla i hela kroppen och ler smygfullt.
- Aa, det här är mitt rum. säger han och slänger sig på sängen.
- Fint. säger Miley och sätter sig bredvid honom.
- Alltså inte mitt riktiga rum, jag har ett rum hemma också. ler Justin.
- Jag förstod nästan det. skrattar Miley.
Det känns så lätt att prata med honom, som om dom känt varandra i flera år.
Han tar fram sin macbook och sätter på lite musik.
- Det svänger. fnittrar Miley.
Justin ler till svars och sen sjunger dom båda med i låten.
- Vad bra du är! säger Justin.
- Du är ju bäst! säger Miley.
- Nej, jag har bara tränat längre. ler Justin.
Efter en halvtimma knackar Kenny på dörren.
- Kom in. säger Justin och Kenny ställer sig i dörröppningen.
- Paparazzin har varit borta i en kvart nu, om du vill Miley så kan du åka hem. säger Kenny.
- Oj, varför har du inte sagt till tidigare? undrar Miley.
- Jag trodde ni hade så kul så jag ville inte störa. säger Kenny.
Miley och Justin ler.
- Vi kanske borde åka? Innan dom kommer tillbaka. säger Justin.
- Det är nog bäst. säger Miley och reser sig.
- Vill du att jag ska köra hem dig? säger Justin.
Hon tänker på Jess men det här är ju "once in a lifetime"-möjlighet.
- Gärna. säger Miley.
Justin ler och hämtar sina bilnycklar.
- Let's go. säger han och dom går ut.
Bilen står bara några hundra meter därifrån, dom går dit. Kenny stannar i bussen.
Dom sätter sig i bilen och han börjar köra.
När dom närmar sig hennes hus stänger han av radion.
- Vi måste träffas igen. säger Justin.
- Gärna för mig! svarar Miley fort.
Justin ler och Miley blir generad.
Han stannar vid hennes uppfart och precis när hon går ut frågar han:
- Du, vänta! Kan jag få ditt nummer? Så kan jag ringa dig. säger Justin och ler.
- Självklart. säger Miley och Justin ger henne hans mobil.
Hon lägger in sitt nummer och går sen ut ur bilen.
- Tack för ikväll. säger Miley och stänger igen dörren.
- Tack själv. svarar Justin genom rutan.
Miley vinkar och Justin kör iväg.
Miley känner sig otroligt glad och det känns som hon lever i en dröm. Wow vilken kväll, tänker hon. Men hon kan inte berätta för Jess att hon har träffat honom, inte än iallafall. När hon väl kommer in genom dörren sitter Jess vid köksbordet.
- Du förlåt. säger Jess det första hon gör när Miley kommer in och kramar om henne.
- Det är lugnt, jag överreagerade nog lite. säger Miley.

Kommentera! Vad tycker ni? Vill ni ha med mer Justin?

- Var är din väska Miley? säger James.
- Här. säger Miley och ger han väskan.
När dom ätit klart och packat ihop börjar dom åka hem. Tänk att imorgon är det torsdag, dagen innan konserten...

---

Idag gäller det. Det är torsdag och samma dag som Justin Bieber-konserten. Egentligen borde jag inte vara så taggad eftersom jag ändå inte är en "belieber" men det kommer ju ändå bli sjukt grymt. Jess ringde mig inatt klockan 02:24 och sa att hon inte kunde sova för att hon var så spänd. Vi skulle äntligen få se Justin Bieber på riktigt! sa hon.

När klockan är tre ska Jess komma och ikväll ska hon sova över. Vi ska vara ensamma hemma för att pappa och Charlie ska sova i sommarstugan inatt igen. När det börjar dra sig mot ett-tiden (på natten) bestämmer dom sig för att gå och lägga sig efter en lång filmkväll. Dom ska ju trots allt se Justin Bieber's konsert imorgon.

Dom vaknar tidigt (närmare sagt klockan åtta-tiden...) och Jess är överdrivet glad.
- Om tolv timmar kommer vi se Justin Bieber på riktigt! ropar Jess utav glädje.
- Närmare sagt tio timmar. gäspar Miley.
- Men ändå! tjuter Jess utav glädje.
Dom går upp och klär på sig, äter frukost, o.s.v. och när dom väl är klara så är klockan redan halv elva.
- Jahapp, vad ska vi göra nu då? säger Jess.
- Om fem timmar måste vi börja göra oss iordning för jag tänkte att om vi åker halv sex så köar vi till sex då insläppet är eftersom showen börjar halv sju...  säger Miley.
- Jo, det är en bra idé. svarar Jess.
Dom närmsta timmarna kollar dom på film och fjantar sig med Mileys kamera. Innan dom vet ordet av så är klockan halv fyra och det är dags att göra sig iordning.
Jess plattar sitt hår och gör sen en fläta. Miley plattar sitt långa, ljusbruna hår. Sedan gör hon en fläta utav luggen som hon sätter upp med ett hårspänne.
Dom sminkar sig och det tar tid, sen byter dom om och efter det är det dags att åka.
Dom åker 45 minuter tidigare för att hitta en bra parkeringsplats och få en bra plats i kön. Det är redan ganska mycket folk där så dom får stå ett tag och vänta innan dom kommer in i lokalen.
När klockan börjar närma sig sex får dom gå in och när dom kommer in till själva "konsertlokalen" hittar dom ganska snabbt sina platser. Efter en halvtimma drar showen igång.
Han börjar med att säga hej och sen sjunger han låt efter låt och han dansar otroligt snyggt. Då och då går han och byter om och när det bara är två låtar kvar börjar Jess slita och dra i Miley.
- Men lägg av! ryter Miley och drar tillbaka armen.
Jess fortsätter bara och skrika och gråta och allt vad hon nu gör.
Miley blir riktigt irriterad.
- Jag kan ta mig hem själv! fräser Miley högt och går.
- Men Miley! skriker Jessica och försöker dra tillbaka Miley.
- Låt mig vara! skriker Miley och går ut.
Miley hittar fort till utgången och när hon smäller igen dörren hör hon ljudet högt genom dörren. Så irriterande. Hon går ut genom dörren och sen går hon runt lokalen och hittar sedan bakdörren där hon bestämmer sig för att sätta sig ner. Efter några minuter bestämmer hon sig för att ställa sig upp och gå hem, men just när hon ställer sig upp smäller en stor, tung metalldörr upp på henne och gissa vem som står bakom den...

Kommentera! Vem tror ni att det är?

När hon kommer ner till köket är pappa inte där och allt är släckt.
Hon går runt i huset och letar efter honom och ropar, men ingen svarar.
Charlie är inte heller hemma. Hon ringer på hennes pappas mobil.
Det är bara telefonsvararen som kommer upp gång på gång.

---

Miley börjar bli orolig, vart är dom? Varför har dom inte hört av sig ifall dom skulle någonstans? Hon sväljer hårt och går omkring i huset. Hon försöker att ringa sin pappa igen, och denna gång svarar han.
- James. säger James.
- Hej pappa, var är ni? säger Miley.
- Vi är och handlar, hurså? Blev du orolig? skrattar James på andra sidan luren.
- Lite. Men vi ses sen då. säger Miley.
- Det gör vi, hejdå gumman. säger James.
Miley lägger på och ser att hon har ett sms från Jessica.
"Glöm inte att ringa mig sedan! xoxo." står det och Miley kommer på att hon måste ringa Jess och slår därför hennes nummer på en gång. Efter några signaler svarar hon.
- Heeeej! ropar Jess på andra sidan luren.
- God morgon. säger Miley.
- Klockan är över tolv Miley, morgonen är över för längesedan. säger Jess.
- Jaja, vad ville du? säger Miley.
- Får man inte ringa sin bästa vän för att snacka lite? säger Jess.
- Jo, jag antar det. mumlar Miley.
- Tänk, om en vecka är vi på Justin Bieber's konsert! Fattar du hur häftigt det kommer bli?! Herregud! nästan skriker Jessica hysteriskt.
- Lugna ner dig Jess! skrattar Miley.
- Men jag kan bara inte förstå det! säger Jess.
- Inte jag heller om jag ska vara riktigt ärlig. säger Miley.
- Tänk att vi kommer få se hans underbart vackra chokladbruna ögon och se honom dansa lika bra som Michael Jackson och... säger Jess innan hon blir avbruten.
- Jaja jag fattar! skrattar Miley.
- Hur kan du inte tycka att detta kommer bli kul!? säger Jess.
- Jag tycker att det kommer bli jättekul men jag är bara inte lika hysterisk som dig, haha. säger Miley.
Hon hör att hennes pappa och lillebror kommer hem.
- Men du nu kommer pappa hem så jag måste lägga på. säger Miley.
- Okej men har du målat klart huset? säger Jess.
- Mm. svarar Miley.
- Kan jag komma över sen då? undrar Jessica.
- Gör det. säger Miley.
- Okej, ses då! säger Jess.
- Cya. svarar Miley och lägger på.
Hon går ut i köket och ser att hennes pappa packar in varorna i kylen och skåpen.
- Vart är Charlie? säger Miley.
- Han gick in på hans rum tror jag. svarar James.
Miley nickar till svar och sätter sig vid bordet. Hon går in på twitter på sin iphone.
- Är du hungrig? undrar James.
- Mm. svarar Miley.
Hon går in och ser att Jessica har spammat hela twitter med sina lyckliga tweets till Justin om hur mycket hon längtar tills konserten. Miley ler lite för sig själv.
- Vad ler du åt? säger hennes pappa och lutar sig fram för att se på mobilen.
Miley låser iphonen så skärmen blir svart innan han hunnit se.
- Pratar du med någon kille? säger James och börjar med maten.
- Haha nej pappa. svarar Miley.
- Bra det. säger James.
- Varför är det bra? säger Miley irriterat.
Hennes pappa stannar upp och vänder sig mot henne.
- Det är bra att du fokuserar på andra saker än killar. säger James.
Miley suckar högt.
Påväg mot hennes rum knackar det på dörren, Jessica!
Hon öppnar dörren och ser Jess stå där utanför.
- Hej! säger Jess och kramar henne.
- Hej. säger Miley och besvarar hennes kram.
Jessica hänger upp sin jeansjacka på kroken och drar av sig sina converse.
- Hej Jessica, vill du äta här? säger James.
- Nej tack, jag har precis ätit. svarar Jessica artigt.
- Kom nu. muttrar Miley och drar med henne in på hennes rum.
- Varför är du så sur? säger Jess.
- Men pappa är så negativ med pojkvänner och sånt, du vet! suckar Miley.
- Men Miley, vems pappa är inte det? säger Jess.
Miley rycker på axlarna och Jess kramar om henne.
- Ta det lugnt, när du väl hittat en bra pojkvän kommer han sluta upp med det där tjatet. säger Jess.
Miley nickar och hoppas att hon har rätt.
Resten utav dagen flyter på. Efter att Miley ätit sticker hon och Jessica upp på stan och hon får med sig den där fina klänningen hem som dom såg på New yorker förra veckan och ett par matchande skor till det. Jessica köper också kläder till konserten och efter det åker dom hem till Jessica där Miley sover över.
Den följande dagen går fort den också när dom bestämmer sig för att åka till en badplats där det kryllar utav killar och tjejer i deras ålder. Dagen slutar med att Jessica har fått nästan varenda killes telefonnummer och Miley suttit bredvid och kollat på.
Jessica parkerar bilen på uppfarten till hennes hus.
- Det här var en kul dag! säger Jess.
- Mm, jätte. mumlar Miley surt.
- Vadå? säger Jess när hon tar sin strandväska och går ut ur bilen.
- Nej inget. säger Miley och dom går in till Jessicas hus.
- Jo, säg. säger Jess.
- Men hela dagen har du fått killars telefonnummer och nästan varenda kille på den där badplatsen kom fram och flirtade med dig! säger Miley.
- Men varför gick inte du fram till någon kille och snacka då? säger Jess.
- För att... Åh jag vet inte. suckar Miley till svar och dom går in till Jessicas rum.
- Kan inte du sova här inatt också? säger Jess.
- Jo, det kan jag väl. muttrar Miley till svar.
- Bra! säger Jess glatt och dom sätter på en film.
Miley slutar vara arg, vad är det för mening? Hon vill inte direkt bli osams med världens bästa tjej som är som en tvilling.
Dom vaknar nästa morgon utav att Mileys mobil vibrerar. Hon svarar och drar iphonen till hennes öra trött.
- Mmmmmm? mumlar Miley.
- Hallå? säger hennes pappa.
- Vad? mumlar Miley.
- Var är du Miley? säger James.
- Hos Jess. gäspar Miley.
- Jaha, kommer du hem sen då? säger James.
- Varför? säger Miley trött.
- Vi ska ju till sommarstugan idag. säger James.
- Fan, det hade jag glömt. suckar Miley.
- Skynda dig gumman. säger James.
- Mmmmm. svarar Miley och lägger på.
Hon slänger iphonen på Jessicas nattduksbord och vänder sig om för att somna om.
- Vem var det? gäspar Jess.
- Pappa. svarar Miley.
- Vad sa han? säger Jess.
- Inget speciellt. säger Miley.
- Okej. svarar Jess.
Dom somnar om och vaknar inte förrän tolv.
- Shit, jag måste vara hemma halv ett! säger Miley stressat.
- Varför? gäspar Jess och sätter sig upp i sängen.
- Jag ska till sommarstugan idag! säger Miley.
Hon springer runt som en galning genom Jessicas rum och plockar ihop alla hennes saker.
- Jag måste gå nu Jess men jag ringer dig, okej? säger Miley.
- Och vad ska du ringa med hade du tänkt? flinar Jess.
Miley känner på sina fickor och kollar igenom väskan.
- Ge mig iphonen Jess! fräser Miley och hoppar upp i sängen för att ta iphonen.
- Men gud lugna ner dig. säger Jess irriterat och ger henne iphonen.
- Hejdå. säger Miley och går ut genom dörren.
Hon springer hem till sig och när hon kommer hem står hennes pappa och packar in i bilen.
- Det var precis så du hann. ler James.
- Jaja men jag måste in och packa nu. pustar Miley ut.
- Har du inte packat än?! säger hennes pappa argt.
- Men det går fort jag lovar! säger Miley och springer in.
Hon går fort in i hennes rum och drar fram en sportbag och slänger ner alla möjliga grejer. När hon är klar med packningen byter hon om till mjukisbyxor och munkjacka och går ut till bilen.
- Alla är här? Då åker vi! säger James.
Miley suckar och pluggar i hörlurarna till hennes ipod, som hon lyssnar på hela vägen dit.
När dom kommer dit är det kväll och dom lastar in sina grejer och går sedan direkt och lägger sig.
Miley vaknar sen klockan tio på morgonen utav att solen starkt skiner in genom fönstret.
- Miley! Vill du gå till stranden med mig idag!? ropar Charlie och börjar hoppa i hennes säng.
- Ja, men gå härifrån nu! fräser Miley och puttar ner Charlie.
Han gör som hon säger och hon ligger kvar i sängen i en kvart innan hon bestämmer sig för att gå upp. Hon sätter på sig ett par shorts och ett linne, bikini under det såklart, och ett par röda Ray ban.
Dom går ner till stranden och där ligger Miley och solar största delen utav dagen medan Charlie badar och bygger sandslott och allt vad han nu gör.
- Miley ska vi bada!? ropar Charlie.
- Nej, jag vet inte. Det är för kallt för mig. ropar Miley tillbaka.
- Kom igen, det är inte kallt! ropar Charlie och kommer med en hink vatten springandes mot henne.
- Charlie, om du kastar det där på mig är du död! Charlie! CHARLIE! NEJ! skriker Miley och hoppar upp från handduken.
Charlie fnittrar och springer efter henne med hinken. Efter ett tag lyckas Charlie komma ikapp Miley och kastar vattnet över hennes rygg och det kalla vattnet blir som en chock för henne. Hon skriker högt.
- Charlie! fräser Miley.
Charlie fnittrar och springer ut i vattnet.
- Ta mig om du kan! skrattar Charlie.
Miley springer ut i vattnet och lyfter upp Charlie och doppar sen ner honom i det iskalla vattnet.
Charlie kommer upp till ytan och drar sen ner Miley i det kalla vattnet också.
- Åh! Fy vad kallt! Fy fy fy åhhhhh! ropar Miley.
Dom leker i vattnet ett tag tills det börjar bli mörkt och dom bestämmer sig för att gå hem. Dom äter och sen går dom och lägger sig, klockan var halv tio när dom kom hem.
Nästa dag äter dom frukost och sen cyklar Miley och Charlie in till det lilla samhället för att köpa mjölk och lite andra grejer.
- Kan vi köpa glass när vi är klara? säger Charlie när dom är påväg in.
- Det beror på hur mycket pengar vi har kvar. svarar Miley och tar en korg.
- Okej. säger Charlie.
Dom plockar i allt som finns på listan och går sen till kassan.
- Har vi råd med glass nu då!? säger Charlie glatt när dom packar i varorna.
- Jag tror det. svarar Miley.
- Jippi! ropar Charlie och dom går ut och går till Ben & Jerry's-baren.
Det är ganska långt dit, den ligger på andra sidan samhället. Men eftersom dom har cyklar går det ganska fort, fortare än om dom hade gått dit iallafall.
Dom tar den minsta storleken, annars hade dom inte haft råd. Miley tar Phish food, hennes favorit. Charlie tar Caramel chew chew, vilket Miley tycker är alldeles för söt.
Mitt uppe i glassätandet ringer Mileys iphone, pappa står det på displayen. Hon svarar.
- Ja? säger Miley.
- Var är ni? Ni har varit borta i två och en halv timma nu. säger James.
- Vi sitter och äter glass, vi kommer snart. svarar Miley.
- Okej, vi ses då. säger James.
- Mm, hej. säger Miley och lägger på.
Hon stoppar ner den i fickan igen.
- Vem var det? säger Charlie.
- Pappa. Han undrade vart vi var. svarar Miley.
Charlie nickar och äter upp det sista av hans glass.
- Ska vi åka hem nu då? säger Miley och torkar av fingrarna.
- Mm. säger Charlie.
- Men först måste du torka av dig runt munnen. skrattar Miley.
Charlie gör som hon säger och sen hoppar dom upp på cyklarna och börjar cykla hemåt.
När dom kommer tillbaka äter dom lunch och sen går dom ner till stranden. Miley solar mest medan Charlie badar, som gårdagen. När klockan är åtta går dom hem igen. Dom äter och sen går dom ner till stranden med deras pappa för att titta på den vackra solnedgången. Dom plockar snäckor och går en promenad också.
- Visst är det fint här på kvällen? säger James.
- Mm. svarar Miley.
- Titta vilken stor snäcka jag hitta! ropar Charlie och kommer springades mot dom.
Snäckan är lika stor som hans hand.
- Wooow! säger deras pappa med överdriven röst.
Charlie fnittrar och springer iväg för att hitta mer snäckor.
Miley pratar inte så mycket, hon är fast i sina tankar.
Det är bara några dagar kvar till konserten. Visst, hon är inte största beliebern som Jess kanske men hon gillar ju hans musik. Och det är ganska häftigt att få se världens kändaste tonårspopstjärna uppträda.
- Miley! ropar James.
- Va? säger Miley.
Hennes pappa skrattar.
- Du är så borta i dina tankar jämt. säger James.
- Jag antar det. säger Miley och dom börjar gå hemåt.
Direkt när dom kommer hem borstar hon tänderna, byter om och går och lägger sig. Fast hon tar fram iphonen och går in på facebook och twitter. Sen somnar hon.
Klockan tolv ropar hennes pappa att hon måste gå upp för att dom ska snart åka hem.
Miley går upp, packar ihop sina saker och byter om. Hon går ner med väskan och äter sen frukost.
- Var är din väska Miley? säger James.
- Här. säger Miley och ger han väskan.
När dom ätit klart och packat ihop börjar dom åka hem. Tänk att imorgon är det torsdag, dagen innan konserten...

Vad tycker ni om detta kapitel då?? Kommentera om vi kan ändra på något.

Hon står och tittar rakt in i väggen för att lugna ner sig. Det var bara väckarklockan tänker hon.
Hon skakar på huvudet och lägger sedan tillbaka täcket.
Efter det går hon fram till sin garderob och dra fram en ganska förstor

Några timmar senare ringer Jess och skriker nästan i telefonen när hon svarar.
Hon säger att fått tag i två biljetter till Justin Bieber's konsert om två veckor i Georgia och hon säger att Miley måste följa med henne för att hon är hennes bästa vän.
Miley tvekar men säger sedan att hon ska fråga sin pappa.

---

Hon vaknar på morgonen av att den starka morgonsolen skiner in genom fönstret.
Hon gäspar och bestämmer sig sedan för att gå upp och hennes pappa sitter redan uppe och läser morgontidningen.
- God morgon. säger James.
- God morgon. säger Miley och gäspar.
Miley sätter sig vid bordet och börjar bre en macka med smör.
Hon äter fort för att slippa sitta där medan det är helt tyst.
- Tack för frukosten. säger Miley surt och går sedan in på sitt rum igen.
Hon börjar göra sig iordning och sen ringer Jess.
Hon svarar.
- Hej. gäspar Miley.
- Hej sunshine, är du vaken? säger Jess.
- Ja.. Är du? säger Miley.
- Självklart, på topp som vanligt. Men när vill du träffas? säger Jess.
- Du kan väl komma hit om någon halvtimma eller något. säger Miley.
- Visst, jag tar cykeln. säger Jess.
- Okej, hejdå. säger Miley.
Hon lägger på luren och fortsätter sen att göra sig iordning.
En halvtimma senare dyker Jess upp.
Miley öppnar dörren.
- Hej. säger Jess.
- Hej. Vi kan sitta därute. Om det är okej? säger Miley.
- Självklart. säger Jess.
- Jag ska bara hämta lite saft. säger Miley och går in till köket.
- Vem pratade du med? säger James.
- Jess. svarar Miley kort.
- Mhm. säger James.
Miley gör iordning saft och tar fram två glas och en kanna, sen går hon ut till verandan där Jessica sitter och väntar.
När dom har fått varsitt glas saft börjar dom snacka.
- Vad sa din pappa om konserten? frågar Jess.
- Jag fick typ men jag måste måla hela huset då, det är ju inte så mycket men. svarar Miley.
- Yes! ropar Jess och kramar om henne.
- Hey, lugna dig jag håller faktiskt i saften. säger Miley.
- Woopz. svarar Jess.
- Hur mycket kosta biljetten då? undrar Miley.
- $99. svarar Jess.
- Det var ju inte SÅ farligt. Jag ska be min pappa om pengar men sen ska jag fråga min pappa om månadspeng också så jag kan köpa
den där klänningen till konserten. säger Miley.
- Vad bra för jag måste också köpa någonting som jag kan ha på mig! säger Jess.
Jessica pratade konstant om Justin Bieber och hur kul dom skulle ha på konserten.

Efter ett tags snackande på altanen hoppar dom upp på cyklarna och cyklar iväg till kiosken
för att köpa varsin isglass mitt i sommarvärmen.
Dom sätter sig på en bänk för att äta upp sina glassar.
- Jag tror Eric gillar mig. viskar Jessica.
- Vadå då? undrar Miley.
- Han typ skriver till mig hela tiden och skickar jättemånga hjärtan. säger Jess.
- Men är han typ din typ eller vad man ska säga?? säger Miley och gör en grimars.
- Jag vet inte... suckar Jess och slickar på sin glass.
Miley tittar på henne en stund. Hon är så fin, Jess. Med sitt långa, blonda svall och ljusblå tindrande ögon...
- Vad tittar du på? säger Jess och avbryter Mileys tankar.
- Nej, inget. svarar Miley och slickar sin glass som börjat smälta.
Jessicas telefon ger ifrån sig ett ljud och hon tar genast upp mobilen för att kolla vem som skickat smset.
- Eric? suckar Miley.
- Mm. svarar Jess.
Miley himlar med ögonen och fortsätter att slicka på glassen.
- Men gillar du honom då? frågar Miley efter ett tag,.
- Va? Vem? säger Jess och tittar frågande på Miley.
- Eric, såklart. Vem annars? säger Miley medans hon fortsätter slicka på sin glass.
- Kanske... Han är snygg iallafall. säger Jess leende.
- Han gillar nog dig iallafall. säger Miley.
- Ja, jag sa ju det!? fnittrar Jess.
Dom äter upp det sista utav glassarna och sedan slänger dom glasspinnarna i soptunnan.

På eftermiddagen går dom hem till Jessica.
Där lyssnar dom på musik, dansar och flummar för fullt tills klockan blir 8 och Miley ska åka hem.
- Men vi hörs på Lördag då? säger Jess.
- Of course, men du kan ju ringa när du har kommit hem på Fredag så jag vet. svarar Miley.
- Okej, vi ses! ropar hon ut från dörren när Miley hoppar på sin cykel.
- Mm, ha det så roligt! Hej då! Skriker Miley tillbaka.
- Hej då! Ropar Jessica
Miley cyklar och några minuter senare kommer hon hem.
Hon kör in cykeln i garaget och låser den, för säkerhets skull, sen går hon in.
- Jag är hemma! ropar hon och drar av sig skorna.
- Jag är i köket! ropar James.
Miley går ut i köket och hennes pappa håller på och gör någon slags thailänsk gryta med ris.
- Får jag fråga vad du lagar? säger hon.
- Nej. Gå till ditt rum och gör dina läxor. svarar James.
- Haha, det är sommarlov. skrattar Miley.
- Men om du inte kan göra dina läxor så kan du ju duka. säger James.
- Vad ska jag duka med? Ätpinnar eller? Haha. retas Miley och tar fram tallrikar, glas och bestick.
- Jättekul. suckar James och fortsätter hacka löken.
När Miley dukat klart går hon in på sitt rum och sätter på sin rosa laptop.
Hon kollar facebook, twitter och tumblr.
När hon är mitt uppe i att kolla bloggar ropar hennes pappa att maten är klar.
Ska hon vara ärlig luktar det faktiskt inget vidare gott.
- Var är Charlie? undrar Miley och tar lite ris.
- Han sover över hemma hos Philip, så det är bara du och jag här. säger James och ler medan han torkar av sig på en handduk.
Miley plockar bort en tallrik, bestick och glas.
- Ska jag hälla på åt dig? undrar James.
- Nej! Eller jag menar. Jag kan ta själv. säger Miley snabbt.
- Okej..? svarar James.
Hon lägger på massa ris och nästan ingenting utav grytan.
- Varför tog du ingen gryta? säger James besviket.
- Det gjorde jag ju, titta. säger Miley och håller upp det lilla riset som är täckt utav grytan på gaffeln.
James suckar och äter sin mat.
När Miley ätit upp dukar hon av bordet och går sen in på sitt rum.
Hon sätter på sin ipod och pluggar in hårlurarna i öronen.
- Miley, gå och lägg dig nu! ropar James någon timma senare.
- Mm. mumlar Miley till svars och fortsätter lyssna på ipoden.



Är det något vi kan förbättra? Kommentera!

Sommarlovet har äntligen börjat. När hon kommer hem slänger hon av sig väskan och går in på sitt rum.
Hon drar av sig dom kletiga jeansen och tar på sig ett par shorts.
Hon ska till stan med sin bästa vän Jessica (kallas även Jess).
Hon tar fram sin plånbok ur skrivbordslåden och går ut till hallen för att hämta mobilen.
Hon stoppar ner allting i en mindre väska och går sedan ut på uppfarten där Jess ska hämta upp henne.
Efter några minuter kommer Jess och hon hoppar in i den svarta BMW:n.
I bilen hörs låten "Runaway love" som Jess sjunger med i texten till.
Efter tio minuter är dom framme och parkerar vid en park.
Dom går ur bilen och börjar promenera mot New yorker.
Dom går in och får syn på en vitblommig klänning med spets nertill.
Båda stannar framför den och tittar.
- Åh, den här vill jag ha. säger Jess medan hon drar med fingrarna längs spetsen.
Miley tittar på prislappen och stönar.
- Vad? säger Jess.
- $86 kostar den... mumlar Miley.
- Bara för den lilla tygbiten... stönar Jess.
Dom går vidare i affären och Jess hittar ett par vita chinos med ett brunt skärp som man får med.
- Dom här vill jag ha! säger Jess.
- Åhh, jag med. suckar Miley.
Jess tar dom, eftersom hon såg dom först.
Dom går vidare i affären och efter att Miley tittat på alla plagg i affären så köper hon en blommig sommartopp.
Jess däremot köper chinos, två armband och ett presentkort till hennes kusin som snart fyller år.
Dom går runt i massa affärer men när klockan närmar sig sex och affärerna börjar stänga skjutsar Jess hem henne.
- Vi ses imorgon, ring mig när du vaknar. säger Miley och går ut ur bilen.
Jess rullar ner fönsterrutan och skriker: Visst, om du är vaken då!
När Miley kommer in känner hon doften av tacopaj, hennes favoriträtt!
Hon ställer in påsarna i hennes rum och går sen in i köket.
Hennes pappa står och håller på för fullt med pajdegen och köttfärsen samtidigt.
Miley kommer fram och rör om lite i köttfärsen.
- Mm, vad gott. Behöver du hjälp? säger Miley.
- Det är lugnt. Du kan leka lite med din bror sålänge. säger hennes pappa James.
Hennes lillebror är nio år så han är inte så förtjust i att leka med Miley som när han var mindre.
När hon kommer in i hans rum sitter han och spelar playstation vid sin lilla TV.
Han skriker åt henne att hon ska gå ut och hon går istället in på sitt rum.
Hon tittar på allt hon köpt och lägger sen in kläderna i garderoben och smyckerna på sin plats. Hon slänger sig sen på sängen och tar upp sin iphone.
Inga vettiga sms har hon fått, hon går ut på sin facebook och kollar vad alla håller på med och har gjort.
Sen ropar hennes pappa att maten är klar och då är hon snabbast ut i köket och tar en hur stor pajbit som helst, hon vet inte ens om hon kommer få i sig hela.
- Charlie kom nu annars drar jag ur kontakten ur det där förbannade spelet! ropar James argt.
Miley fortsätter att äta. När Charlie väl kommit har hon fått i sig det hon orkar utav pajen och äter upp salladen som ligger på tallriken.
- Jag är mätt, tack för maten. Får jag gå från bordet? säger Miley.
- Visst. suckar James.
Hon lägger tallriken i disken och går in på sitt rum igen.
Några timmar senare ringer Jess och skriker nästan i telefonen när hon svarar.
Hon säger att fått tag i två biljetter till Justin Bieber's konsert om två veckor i Georgia och hon säger att Miley måste följa med henne för att hon är hennes bästa vän.
Miley tvekar men säger sedan att hon ska fråga sin pappa.