Chapter 15 - No matter how many miles you are away from me, the love will never end



"Vadå för kille Miley?"

"En kompis." säger jag.
"Han ville ha hennes nummer!" säger Charlie.
"Men Charlie håll mun okej?"
"Miley fräs inte åt honom." suckar mamma.
"Förlåt." mumlar jag.
Vi småpratar en stund och Charlie och mamma gör några ramsor, sen får jag ett sms.
"Nu har du mitt nummer. ;) / phoenix"
Jag svarar med ett kort 'tack' och återgår sen till mamma.

Att gå hem en sommareftermiddag är bland det bästa jag vet. Känna att solens strålar värmer dig fast du blir ändå inte svettig. Att känna dom svala vindpustarna mot huden.
Att slippa gräsklipparnas ljud som låter runt om en på alla trädgårdar. Att slippa dom små barnen som springer in i en och cyklar runt samma strecka tio gånger om utan att tröttna.
Känna doften av grillat kött tränga sig in och pirra i magen lika enkelt som pulsen går upp när man hör Justins namn. Varför kan jag inte sluta tänka på Justin? Han kommer inte tillbaka med tankekraft och speciellt inte min.

När jag kommer hem går jag direkt upp på mitt rum och hoppar in i duschen och drar på iskallt vatten.
Jag försöker skaka av mig Justin från huvudet. Bara för han inte är här behöver jag inte gå och deppa.
Jag står i duschen i minst trekvart. Det känns bra att känna vattnet rinna ner från kroppen. 
Det känns som allt det onda i magen och tankarna som inte ska tänkas rinner sakta av en och det hjälper åtminstonde den lilla stunden av dagen det varar.
När jag kommer ut ur duschen ställer jag mig framför spegeln över handfatet och börjar dra handuken genom håret för att hjälpa håret lite på traven att torka. Tanken av Justin sitter kvar långt bak i huvudet.
Den sitter där och irriterar, som den alltid kommer hålla fast och inte låta följas med strömmen bort från huvudet.
Plötsligt vaknar jag från mina drömmar av min sms signal som plingar utifrån mitt sovrum. Jag drar på mig min morgonrock och går ut till mobilen som ligger på nattduksbordet. Smset är från Jessica. Det är kort och enkelt där hon säger att hon vill att vi går ut och äter på Fresas pizzeria. Hon skrev att hon behövde en kväll ute och att hon behövde prata med mig.
Jag förstod direkt att det var något som hade hänt och skrev att vi skulle mötas där vid sju ikväll.
Hon svarade efter någa minuter medans jag stod och fönade håret.
Märkte inget förrän mitt hår var torrt och jag var trött i armen.
Hon skrev att det blev ok och att hon kanske kommer några minuter sent.
Jag går ner för trappan efter jag har dragit på mig mina jeansshorts och ett vitt linne.
Håret satte jag upp i en bulle mitt på huvudet och gick ner. Pappa var precis klar med maten när jag kom ner.
- Jag äter inte hemma ikväll. Jag och Jessica tänkte gå ut och käka så vi är väl hemma efter nio kanske. säger jag när pappa börjar sleva på en stor portion mat åt sig själv.
- Okej, men säg till Charlie att maten är klar. Har lite ont i halsen så vill inte skrika svarar han och koncentrerar sig på att få in all spaghetti i munnen samtidigt.
Jag tar några långa kliv upp för trappen och in till Charlies rum.
- Charlie, maten är klar och pappa vill nog inte äta själv så du får komma ut nu.
Jag får ett mumlande "mm" tillbaka och jag drar mig in på mitt rum igen för att göra iordning mig det sista inför middagen med Jessica på pizzerian.

Klar står jag och väntar på Jess utanför den lilla pizzerian som är halvfull.
Det är inga man känner till som sitter där inne förutom Kajsa som går i nian på samma skola som jag.
Jag väntar i tio minuter tills jag ser Jessica komma gåendes från busshållsplatsen på andra sidan vägen.
Hon måste ha varit med bussen som nyss stannade till vid hållplatsen.
Hon tittar på vägen om det kommer några bilar och går sakta över vägen. Ingen stress hade hon även fast hon var nästan en kvart sen.
- Hej! säger hon och ger mig en snabb frånvarande kram. 
Jag kramar tillbaka och svarar på hennes enkla hälsning.
Vi går in och tar ett fyra bord i hörnet av restaurangen som är ledigt.
- Så, hur har du haft det? mumlar hon när en servitör kommer förbi och lämnar över två menyer.
- Ååh, vart ska jag börja? suckar jag och får en nedslagen blick av Jess.
- Från början är väl smart? säger Jessica och skrattar lite lätt.
- Asså det har varit så mycket. 
Sedan börjar jag berätta om att Charlie och pappa var borta och jag blev orolig.
Sedan om mamma och mannen som var hos henne när jag kom förbi första gången.
Efter det börjar jag komma in på Phoenix och hur jag träffade honom och alla tankar om Justin.
När jag är klar har våra pizzor kommit och båda har redan ätit upp halva var.
- Oj, säger Jess och tar en klunk av sin fanta exotic. 
- Ja, det är väl det jag kan berätta. Hur har du själv haft det? säger jag och tittar ner på sin pizza som fortfarande rycker.
- Jag har inte heller haft dom två bästa dagarna i mitt liv. Kanske inte värre än dina men något åt det hållet. säger hon snabbt och jag ser när jag tittar in i Jess ögon att det är något, något väldigt allvarligt som inte stämmer. Jag ser inte min solstråle till bästa kompis utan en dyster tjej av något slag som nyss har varit med om något... Något som jag aldrig skulle kunna förvänta sig att hända henne...

Spännade? Roligt? Sorgligt? Vad vill ni ha mer av? KOMMENTERA!


Kommentarer
Postat av: Josefin

Hej ville bara säga att denna novellen är skit bra! Hoppas ni vet att jag och mina kompisar läser er blogg och vi skulle uppskatta om ni skrev lite fler kapitel eftersom den är så bra. kan även spirda denns sidan på min facebook sida om ni vill ha fler läsare :)

men snälla skriv ett till kapitel/ Josefin

2012-02-10 @ 20:59:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0