"Vad har du gjort idag då?" mumlar pappa.
"Varit hos mamma, skypat med en kompis, chillat med Jess.. Inte så mycket mer." säger jag.
"Vad är det för kompis?"
"Du vet inte vem det är så det kvittar."
Han nickar och vi fortsätter packa in.

---

- Klarar du dig ensam nu då? Säger hennes pappa när han släpper av henne på stan på torsdagseftermiddagen.
Jag suckar.
- Ja, jag ska bara träffa en killkompis. Jag ringer när jag är påväg hem så du behöver inte oroa dig. säger jag och hoppar ut ur bilen.
- Okej, men lova att du ringer sen då. säger pappa.
- Jag lovar, hejdå! säger jag och slänger igen dörren hårt.
Han tjatar så mycket jämt, han behöver inte oroa sig. Jag är snart 17 år, inte 5.
Jag och Phoenix tänkte mötas på stan och umgås lite. Han har smsat att han ville träffas igen innan festen och jag svarade honom visst, jag kan ju likagärna umgås med en snygg surfarkille tills Justin kommer hem. När vi väl pratar om Justin, imorgon ska han komma hem! Jag längtar sjuuukt mycket, att få titta in i dom där hasselnötsbruna ögonen, att få se det där gulliga vita leendet med dom perfekt formade tänderna, att få känna hans underbart söta lukt medan vi kramas.. Åh hans kramar, underbara!
Nejmen gud vad håller jag på med? Jag gillar inte Justin på det viset.. Eller? Nej det gör jag inte!
Jag får syn på Phoenix en bit bort, han står med ryggen mot mig.
- Phoenix! ropar jag och han vänder sig om.
Han ler hans vita leende mot mig, hans tänder är nästan lika vita som Justins. Nästan.
- Hej. säger han och kramar om mig.
Jag kramar om honom tillbaka, fast han släpper aldrig. Jag gillar inte Phoenix på det sättet, inte alls. Han är bara en bra vän. Tyvärr tror jag att han tycker om mig lite mer än som vän.
- Ska vi gå till Starbucks? undrar han och jag nickar.
Vi börjar gå i tystnad mot Starbucks, fast han bryter tystnaden efter en stund och börjar babbla på. Jag bara ler och skrattar lite, säger inte så värst mycket. Han stoppar mig när vi kommer mot Starbucks för jag höll på att missa det.
- Hoppsan sa! säger jag och fnittrar innan han håller upp dörren åt mig.
Jag niger och ler mot honom, sen skrattar vi lite töntigt innan vi går in.
Vi beställer det vi vill ha och han betalar, sen sätter vi oss vid ett bord långt in.


Justin perspektiv


Jag går fram till bilen som står på flygplatsen. Äntligen ska jag få träffa Miley efter dessa dagar.
Åh, vad jag har längtat. Hennes gröna ögon som det verkligen lyser om, hennes mjuka vackra hår, hennes skratt som får mig att le.. Hon är verkligen min drömtjej. I utseendet iallafall.
Fast vi är bara vänner. Man kan inte gillagilla en tjej efter en vecka liksom. Även fast jag kysste henne en gång.. Jag kunde inte motstå hennes läppar. Jag var bara tvungen att få känna hur dom smakade.. 
Men jag hoppas ändå att vi håller ihop som vänner, för hon verkar vara en äkta vän. En sån som man kan lita på. Fast jag vet inte hur jag kan veta detta, men jag känner det på mig.
Jag kan inte vara kär redan och ändå, vaför skulle hon gilla mig?
Jag skulle aldrig kunna få en sådan fantastisk tjej som henne.
- Ska vi skjutsa hem dig Justin? säger Kenny och tittar mot mig.
- Nej kan ni lämna av mig på vägen? Jag säger vart. säger jag.
Kenny kollar frågande på mig men sen fortsätter han att köra. När vi kommer mot Mileys hus nästan skriker jag åt han att stanna och han tvärbromsar så vi båda åker framåt.
- Tack. säger jag och gör en handskakning med honom.
Kenny kollar på mig som att jag var en alien men jag bara flinar och går ut ur bilen. Jag närmar mig nervöst huset och knackar på dörren. När dörren öppnas biter jag mig i läppen men möts utav en man som måste vara hennes pappa.
- Hej, jag är Justin. säger jag och sträcker ut handen mot honom.
- James. svarar han artigt.
- Är Miley hemma?
Han skakar på huvudet och svarar sedan:
- Hon är på stan och träffar någon kille.
Jag stelnar till. Någon kille? Har hon en pojkvän?
- Uhm.. Okej. Tack. säger jag och ger honom ett fejkleende innan jag går.
Vad är det för kille? Justin lugna ner dig. Det är hennes pojkvän, so what? Jag hade ändå inte fått henne så det spelar ingen roll.. Vi har ju inte ens känt varandra längre. Och det är klart hon har en pojkvän, hon är ju otroligt vacker!
Jag får tag på en taxi och ber han att åka in till stan.
- Är inte du den där.. Hm.. börjar han.
- Justin Bieber?
- Ja! Exakt!
- Jo. säger jag och ler lite på slutet.
- Min dotter älskar dig och din musik! Kan du inte skriva din autograf på det här pappret? säger han och drar upp en pappersbit och en penna ur fickan.
- Visst. säger jag och signerar pappret.
- Tack så mycket! Nu kommer hon bli superglad.
Jag ler. Det känns bra att göra någon glad idag.
Han stannar in och jag betalar han en rejäl dricks, sen snabbar jag mig ut och korsar gatan. Innan jag kommer på att jag är Justin Bieber. Jag drar på mig luvan och drar ner kepsen så mitt ansikte knappt syns.
I varje gatufönster ser jag en mörkhårig tjej men när dom sen vänder på sig ser jag att det inte är Miley. Jag suckar varje gång och letar sen vidare tills jag ser henne rakt framför mig. Hon går bredvid en lång kille med blont hår och rätt stora muskler.
Det är klart, hon går efter muskelberget. Jag suckar och blir sen lite ledsen. Men varför? Hon och jag har aldrig varit något! Vi kommer aldrig bli någonting heller! Hon är alldeles för bra för mig ändå.
Hon tittar på honom, slår honom på armen och skrattar stort och ljudligt. Om det bara kunde vara jag som stod där och fick henne att skratta.. Jag orkar inte ens se dom mer. Snabbt skyndar jag mig bort mot andra sidan och går till den stora parken mitt i centrum.
Jag sätter mig ner vid en parkbänk och tittar ner på mina händer. Sen tar jag fram iphonen och twittrar 'back home in atlanta'.

Mileys perspektiv

Vi går mot parken, jag och Phoenix. Det har varit kul med en eftermiddag på stan med honom. Att komma bort från allt det onda och mina tankar som drömmer om Justin. Det går aldrig att sluta tänka på honom när man är själv. Man kan bara komma bort från tanken när man gör något med någon, något kul men nu börjar tankarna glida tillbaka till honom. Han kommer hem imorgon och imorgon får jag träffa honom. Om han vill träffa mig...
Han kanske inte vill det, då får jag längta efter honom ännu mer. Tänk om det skulle vara Justin som gick bredvid mig och babbla på istället för Phoenix. Om bara Justin var här.. Vänta, vem är det?
Det ser ut som det är... Justin som sitter där på bänken och knappar på sin mobil.
Men han skulle inte komma förrän imorgon eller har han kommit tidigare och inte ringt mig?
Jag ser hur killen tittar upp från mobilen och tittar på en man som går förbi, det är Justin.
Jag hinner inte säga hej då till Phoenix som får en frågade blick när jag försvinner springandes från hans syn.

Varför har hann inte ringt mig? Justin skulle ha ringt om han var tillbaka i USA. 
Jag måste ha sett fel, det kan inte ha varit Justin som har suttit där vid parken även fast jag såg att det var han.