- Jag har inte heller haft dom två bästa dagarna i mitt liv. Kanske inte värre än dina men något åt det hållet. säger hon snabbt och jag ser när jag tittar in i Jess ögon att det är något, något väldigt allvarligt som inte stämmer. Jag ser inte min solstråle till bästa kompis utan en dyster tjej av något slag som nyss har varit med om något... Något som jag aldrig skulle kunna förvänta sig att hända henne...

---

"Vad har hänt gumman?" säger jag oroligt.
"Det är ingenting som hänt mig." säger hon och skakar på huvudet.
".. Har det hänt något i din familj?" säger jag.
Hon tystnar och sitter så i ett par minuter. Jag vill inte säga något för jag antar att det är väldigt känsligt.
"Pappa har varit otrogen. I typ ett och ett halvt år." snyftar Jess fram.
Jag sitter där med vidöppen mun och kan knappt fatta vad hon sagt.
"Så nu ska dom skilja sig. Pappa ska flytta till den där subban.." säger hon och blir tårögd.
"Jess, jag är så ledsen.." säger jag och kramar om henne.
"Min familj kommer aldrig bli densamma igen!" gråter hon ut mot min axel. "Jag kommer aldrig mer åka till pappa, jag hatar honom!"
"Jess, det kommer gå över.. Jag lovar. Efter ett par månader kommer allt ha blivit okej. Det känns inte så nu men jag kan nästan lova det." säger jag.
Efter att ha tröstat henne i säkert en timma bestämmer vi oss för att åka hem till mig och sova över, hon orkar inte vara hemma i kaoset. De senaste nätterna har hon spenderat hemma hos Eric, det känns som att dom kommer bli tillsammans. Dom har ju snackat ända sedan i början av sommaren och det blev ju en liten paus när Justin, Ryan och Chaz kom in i bilden men nu verkar dom ha börjat hålla på igen.
När vi kommer hem är det nersläckt, både pappa och Charlie verkar ha gått och lagt sig. Vi smyger in på mitt rum och byter om och fixar oss för natten. Därefter bäddar vi ner oss i min säng med en film.

Jag vaknar klockan tolv. Jess ligger fridfullt bredvid mig och sover. Stackars underbara bästa vän.. Jag kan bara tänka mig hur hon känner sig just nu. Visst min mamma ligger typ med en hjärntumör på sjukhuset, vilket jag knappt fattat, men hennes pappa har bedragit hela familjen i mer än ett år.. Åh vad hemskt.
Jag drar iphonen till mig och kollar, två olästa sms och tre missade samtal.
Två av samtalen är från pappa och ett från mamma, sen är smsen från mamma.
"Goda nyheter älskling, ring mig när du läser det här!! Kram mamma."
"Hallå Miley, ring mig! Jag är jätteglad just nu, kram mamma."
Jag knallar upp ur sängen och slår mammas nummer, sen ringer jag när jag stängt igen min dörr försiktigt.
Mamma svarar efter några signaler.
"Miley!"
"Mamma vad är dom goda nyheterna!?"
"Jag vill egentligen berätta det här ansikte till ansikte men jag kan inte vänta.. Hjärntumören var inte helt illa-artad! Dom har kollat och den börjar tydligen bara bli dålig, så jag ska få några cellgiftsbehandlingar och sen på onsdag så blir det operation! Dom säger att det bara är 15% chans att det går dåligt så det här är toppen-nyheter gumman!"
Jag dog lite inombords, mamma kommer bli bra! Åh herregud vad skönt! En börda har lyfts från mina axlar.
"Mamma det är ju jättebra! Åh vad glad jag blev!" säger jag överraskat och börjar le.
"Fast olyckligtvis kommer jag tappa en massa hår utav behandlingen men det är det värt gumman, jag överlever!"
Jag fäller några lyckotårar och vi pratar en stund till, jag lovar att besöka henne i eftermiddag.
När jag lägger på hör jag att Jess vaknat så jag går in till rummet igen.
"Godmorgon sunshine!" säger jag glatt.
"Godmorgon." mumlar Jess och sätter sig upp. "Vem var det du pratade med?"
"Mamma! Hon sa att hon kommer överleva cancern!" nästan skriker jag.
"Åhh, det är ju jättebra Miley!" hon hoppar upp ur sängen och kramar om mig.
Jag ser på henne att hon försöker att vara glad för min skull men som hennes bästa vän ser jag igenom henne att det fortfarande gör ont i henne, fast det förstår jag helt och hållet.
"Jag ska besöka henne i eftermiddag så du vet, men kan inte du träffa Eric och få tankarna på något annat?" säger jag och går till köket med henne hack i häl.
"Just det, Eric.. Jag vet inte riktigt vad som hände." säger hon.
Jag dukar fram frukost medan vi snackar.
"Justin, Ryan och Chaz kom och sen verkade det vara slutsnackat med honom, men snälla ring honom och fråga!" ber jag.
"Senare, jag lovar."
När vi är mitt uppe i frukosten hör jag att macen börjar låta inifrån rummet.
"Vad fa..?" säger jag och går och hämtar den, Justin ringer på skype.
"Åh det är Justin!" ropar jag och svarar.
Hans ansikte ploppar upp på skärmen och jag sätter mig i sängen.
"Heeej!" säger jag och ler.
"Hej Miley! Vad har hänt med ditt hår..?" säger han och sen skrattar han.
Jag tittar på mig i den lilla rutan och håret verkligen står upp. Generat plattar jag till det.
"Vad gullig du är när du blush:ar." ler Justin och då blir jag bara ännu rödare.
"Vi gick precis upp!"
"Vi..?"
"Jess!" ropar jag.
Efter ett par sekunder dyker hon upp vid min sida och vinkar till Justin.
"Heeej!" säger hon och ler svagt.
"Tja Jess, what's up?"
"Inte mycket.. Själv?"
Sen pratar vi på i en och en halv timma innan vi lägger på och jag inser hur mycket jag saknar att ha honom här.. Åh nu ska jag inte börja tänka på Justin igen efter de goda nyheterna, fast iof. blev jag väldigt glad.. Han gör mig alltid så himla glad och jag blir alldeles varm inombords, speciellt när dom där bruna ögonen tittar in i mina.. Det är svårt att förklara.
"När kommer han hem?"
Jess väcker upp mig från alla tankar.
"På fredag."
"Fyra dagar kvar."
"Fem om man räknar idag."
Det låter så långt.. Fem dagar. Fyra låter mycket bättre. Jag kan knappt bärga mig tills dess, att få se hans leende, höra hans skratt, att få krama om honom..
"Man ser på dig när du tänker på honom." säger Jess.
"Va?"
"Man ser det i dina ögon. Du ser så lycklig och drömmande ut. Jag vet att ni kommer bli tillsammans."
"Jess sluta! Vi kommer säkert inte bli tillsammans, han vill inte ha en sån tjej som mig, han gillar ju kändisar."
Innerst inne ville jag inte tro på det där, men det är ju sanningen. Hur mycket jag än gillar honom kanske han inte alls gillar mig, jag är nog inte tillräckligt bra för honom. Han vill ju säkert ha en snygg kändis till flickvän, inte en normal medelmåttig tjej.
"Han gillar dig också Miley, även fast du inte tror det."
Jag vill så gärna tro på det, men det känns ändå inte riktigt som det.. Även fast han pussat mig. Varför tvekar jag så mycket!?
"Jaja.. Ring Eric nu!"

När klockan slagit tre har Jess fixat sig och är redo att dra till Eric medan jag drar till mamma.
"Lycka till!" ler jag och kramar om henne.
"Tack." säger hon och sen släpper vi varandra.
När jag kommit till sjukhuset väntar jag ett tag innan en sköterska tar mig till mammas rum. Hon har precis fått sin andra cellgiftsbehandling.
"Hej mamma!" ler jag och kramar om henne.
"Hej lilla gumman."
"Hur är det?"
"Jag är lite yr just nu, det är bara en utav biverkningarna." säger mamma.
"Jaha okej.. Men jag är så himla glad för att det går bra nu!" säger jag.
"Jag med gumman, det är jätteskönt att veta att jag ska klara det här." säger mamma.
Jag nickar med ett leende på läpparna.
Vi sitter och småpratar tills en man i vit rock kommer in och säger att jag måste gå.
"Ring mig imorgon." säger jag och kramar om henne en sista gång.
"Det gör jag, vi hörs då. Hejdå gumman." säger mamma.
"Hejdå!" säger jag.
Påväg hem får jag ett sms från Phoenix.
Han skriver lite vanligt typ 'vad gör du? hur mår du? vad har du gjort idag?' och eftersom jag inte har något att göra så svarar jag på dom. När jag kommit hem så skriver han 'vad gör du på fredag?', jag svarar att jag inte har något planerat. Han ber mig att komma till hans kompis fest. Vad ska jag svara?
'Kanske, får min kompis följa med?'
'Är det en tjej?'
'Aa.'
'Visst.'
'Bra.'
Sen fortsätter vi tills pappa kommer hem med Charlie.
"Miley titta vad jag har fått!" ropar han och håller upp en vattenpistol.
"Vad häftig!" säger jag entausiastiskt och ler.
Han springer in till sitt rum och jag går in till köket och hjälper pappa att packa upp varorna.
"Vad har du gjort idag då?" mumlar pappa.
"Varit hos mamma, skypat med en kompis, chillat med Jess.. Inte så mycket mer." säger jag.
"Vad är det för kompis?"
"Du vet inte vem det är så det kvittar."
Han nickar och vi fortsätter packa in.