Han följer med mig till hallen och jag känner att jag verkligen inte vill hem.
Vi kramas länge och hårt, sen släpper han mig och vi tittar in i varandras ögon.
Just nu här just nu i detta ögonblick känns det som att tiden står still.

---

Precis när jag sakta tar handen mot handtaget, fortfarande med blicken fastklistrad i hans, lutar han sig mot mig.
Innan jag ens hunnit fatta vad som håller på att hända möter hans läppar mina.
Mjuka, varma läppar nuddar mina. Snabbt, men ändå sakta nog så att jag kan känna smaken.
Sedan ställer han sig upp igen, och kollar in i mina ögon.
"H-hejdå." säger jag och går ut.
Oh my god, did that just happen?
Ett lyckorus fylls i mina ådror, jag får lust att hoppa runt. Jag får lust att springa ut på gatan och skrika.
Klättra upp i trädet på andra sidan gatan och krama grenen allra längst upp.
Kyssa alla blommor som håller på att vissnar, för jag lovar att med den här energin skulle jag återuppliva dom.
Jag ger ifrån mig ett tyst 'IIIIIIH!' och går sedan och får tag på en taxi.
Jag är helt speechless. Kan inte ens fatta att det där just hände.. Åh herregud!
Jag är typ i chocktillstånd. Det här är som att träffa en kändis som du verkligen älskar, som du vet allt om.
Som att gå på den kändisens konsert och gråta lyckotårar, till att sedan gå backstage och få en kram och en bild. Det är en helt sjuk känsla.
Taxin stannar utanför mitt hus, jag ger han pengar och går sen ut i mörkret till huset.
Jag stänger försiktigt igen dörren ifall dom skulle sova.
"Vi är vakna." säger pappa ifrån vardagsrummet.
Jag drar av mig skorna och går sen dit med iphonen i handen.
När jag satt mig ner påminns jag om känslorna när jag hade Justins läppar mot mina, och helt plötsligt kan jag inte sluta le.
"Varför ler du sådär?" säger pappa.
"Jag är väl lycklig, ser du väl?"
"Vad har du gjort?"
"Who knows?" ler jag.
"Du är inte full väl?" säger pappa strängt, argt och bestämt.
Mitt leende bleknar genast bort. Full? Jag har väl aldrig varit full?
"Jag har aldrig druckit en droppe alkohol ifall jag inte fått smakat utav dig eller mamma. Vad tror du om mig egentligen!?"
"Jag vet inte, du verkade bara lite borta.." mumlar han.
"Tack så mycket, pappa. Nu vet jag att du litar på mig när jag är borta." fräser jag och går in på mitt rum.
Varför skulle jag komma in full och sätta mig vid honom egentligen? Bara för att han inte har något socialt liv och sitter instängd mellan dom här väggarna eller på jobbet med hans feta kärring som arbetar i samma..
Okej, lugna ner dig Miley.
Jag tar upp iphonen och ringer upp Jess.
"Vart har du hållt hus idag!?" säger Jess.
"Jag har varit hos Justin!" säger jag glatt.
"Oh my gooooosh! Vad hände? Berätta alla detaljer!"
Jag berättar precis allt som hände, med varenda lilla detalj, men när jag kommer till kyssen börjar jag tveka.
Tänk om Justin vill hålla låg profil, även till våra vänner? Nu i början, ifall det inte blir någonting.
"Sen kramades vi, jättelänge! Sen sa vi hejdå och gick."
"Inget mer?" säger Jess besviket.
"Nej." svarar jag kort.
"Ingen kyss!?"
"Haha Jess, vi är inte direkt tillsammans."
"Men man kan väl kyssas ändå!?" säger hon med överdriven röst.
"Du menar som du och Ryan gjort idag eller?" säger jag med ett retsamt flin på läpparna.
Jag hör hur hon börjar stamma och har sig, jag kan nästan känna genom telefonen att hon är generad, haha!
"Jag har aldrig kysst Ryan. Vi är bara vänner, idiot."
"Visst, försök med det där för din bästa vän. Men jag ska gå nu, måste tvätta bort sminket och lägga mig." säger jag.
"Okej, vi hörs väl imorgon?" säger Jess.
"Självklart. Hejdå!"
"Bye."
Jag lägger på och går sen in på badrummet och tvättar bort sminket, sätter upp håret i en hästsvans och drar av mig kläderna.
Sen springer jag från badrummet till mitt rum i endast underkläder, hallå det är typ fem meter dit.
Jag drar sen på mig mitt nattlinne ifrån Victoria's secret som jag fick av mamma i julklapp.
Hon ger mig jämt en massa trosor och BH:ar för hon tror att jag inte köper det själv. Idiot, jag ångrar inte ett dugg att jag flyttade till pappa.
När jag lagt mig i sängen ser jag att jag har ett nytt meddelande, från Justin.
"Hey, glömde berätta att vi åker till Stratford imorgon. ♥"
Hela mitt liv går i spillror. Mitt konstanta leende försvinner och helt plöstligt känner jag mig helt tom.
"Glömde" han att berätta eller är det bara något han säger för att han inte var modig nog att säga det till mig?
"Okej.. ♥"
"Men ni kommer väl och säger hejdå, right? ♥"
Det där smset fick mig på lite bättre humör, det är väl ett tecken på att han gillar mig?
"Självklart! Vilken tid? ♥"
"Halv två. ♥"
Jag skickar ett kort 'okej' och smsar sen Jess att vi ska dit imorgon halv två.
Undra hur det blir när han kommer tillbaka..
Tänk om han har en flickvän i Kanada? Tänk om han glömmer bort mig? Tänk om han låtsas som att jag inte existerar när han kommer tillbaka? Åh herregud..
Jag tar en titt på klockan, 01:22. Ojdå.
Jag lägger mig under täcket och håller på med mobilen en stund innan jag somnar.

Efter att ha sprungit runt och fixat mig som en dåre sen klockan tio sätter jag mig lugnt ner vid köksbordet med Jessica som just kommit.
"Gud vad fin du är, men du ska väl inte ha på dig det där?" säger Jess och tittar ner på mitt natlinne.
"Oh my gooosh! Det hade jag helt glömt bort, vad ska jag ha på mig!?"
Jag rusar in på mitt rum och Jess kommer in inte långt efter.
"Det här är suuupersnyggt!" säger Jess och slänger ut lite kläder på min säng.
Jag drar på mig allting och Jess gör några sista förändringar, innan hon backar och synar mig uppifrån och ner.
"Grymt snygg, Justin kommer dö! Men vad sägs om att locka håret istället?" ler Jess.
"Visst, men då får du göra det för jag är skitdålig på det." svarar jag.
Vi går in i badrummet och jag sätter mig på toalettstolen medan Jess lockar mitt hår.
"Vad är klockan?" säger jag efter ett tag.
"Fem över ett." svarar Jess.
"Men gud då måste vi ju gå snart!?" säger jag.
"Lugna ner dig vi tar en taxi, det går snabbare än du tror. Bara pinsamt att komma dit tidigt." säger Jess och drar sen ur kontakten ur väggen.
"Voilá!"
Jag tar en titt i spegeln och för första gången på ett bra tag känner jag mig faktiskt ganska.. Fin. Men det är ju tack vare Jess.
"Åh tack så mycket Jessica, du är verkligen bäääst!" ler jag och kramar om henne.
"Men nu måste vi VERKLIGEN sticka." säger Jess.
Vi skyndar oss ut i hallen och jag drar på mig ett par klackskor och rycker åt mig en ljus skinnväska där jag lägger iphonen, plånboken, en tub med läppglans och ett skoskavsplåster. You never know med nya skor.
Därefter springer vi ut på gatan och får en taxi supersnabbt, sen säger vi stressat Justins adress och han verkar fatta att det är bråttom.
Han tvärbromsar vid Justins hus, jag ger han pengar och sen går vi ut.
Vi plingar på dörren och hör en massa steg i trappan.
Justin öppnar och han får syn på mig sist eftersom han håller i dörren.
Han står nästan med vidöppen mun och kollar in mig.
"Hej." ler jag.
"Heeeej!" säger Jess och kramar om Ryan.
"Hej snygging." viskar Justin till mig när vi kramas.
Jag blir alldeles varm inombords, varför måste dom åka idag!?
Vi går sen in och Pattie, hans mamma, står i köket och håller på litegrann.
"Hej." ler hon medan hon tittar upp från vad hon nu höll på med.
"Hej!" ler jag och 'vinkar' lite med ena handen.
"Hejhej!" säger Jess också och snubblar sig fram till mig.
Jag ger ifrån mig ett skratt och hon blir röd som en tomat i ansiktet medan Pattie bara ler det där snälla bullmamma-leendet.
Vi går sen in till hans rum där det är fullt med resväskor.
"Ska vi bära ut väskorna till bilen?" säger Chaz.
"Visst. Ska jag hjälpa till?" säger Justin.
"Nej, det är lugnt." säger Chaz.
"Jag kan hjälpa!" säger Jess fort och tittar på Ryan.
Dom alla tre går ut och det blir bara jag och Justin kvar, jag kan inte avgöra om det är pinsamt eller bra?
Han sätter sig på sängen och jag ler mot honom.
"Känns det skönt att få komma tillbaka till din familj?" säger jag.
Han nickar.
"Det är klart att det är kul här att få vara ensam och spendera tid med vänner och gå på galor, hålla konserter, o.s.v. men ingenting slår känslan utav att komma hem och mötas av två glada morföräldrar, två spralliga småsyskon och en stolt pappa." ler Justin.
"Jag förstår det."
"Såklart alla vänner också, men mina närmsta vänner är ju här med mig nu. Jag har ju också vänner i Atlanta." säger Justin.
Jag nickar.
Han kan verkligen inte slita blicken ifrån mig, jag ser det på honom.
"När måste ni åka till flygplatsen?" säger jag.
"Fyra. Men vi ville umgås med er lite innan också." ler Justin.
"Haha okej." säger jag.
Sen uppstår en tystnad som inte är speciellt pinsam, även om den borde vara det. Inte spänd heller, utan bara skön. En skön tystnad.
"Jag kan inte förklara med ord hur het du är." säger Justin helt plötsligt.
Mina kinder hettar till, ganska kraftigt. Justin Bieber säger att jag är 'het'..
Har vi en connection eller vad man säger? Är vi på G? Eller är jag bara ett ragg, en flört, en vän som han tycker är snygg och som han pussat?
"Sluta, det är ju du som är snygg." ler jag när rodnaden lagt sig lite.
Han ställer sig upp och kommer fram till mig, först blir jag nervös, ska han pussa mig igen!? Kanske till och med en kyss!?
"Du är så vacker och underbar så det gör ont inom mig att.. Att jag måste lämna dig, nu. Nu när vi precis lärt känna varandra och blivit vänner." säger Justin.
Jag blir speechless först, men sen blir jag rädd. Rädd, arg, ledsen.
Tänk om han säger såhär till alla tjejer!? Att han behandlar alla tjejer precis likadant, låtsas som att dom är speciella, lär känna dom, kysser dom kanske till och med gör något ännu värre, och sen lämnar dom. Utnyttjar alla.
Mitt leende försvinner från läpparna och jag vänder mig om och sätter mig på stolen.
"Vad är det?" säger Justin efter en stund.
"Du gör säkert såhär med alla tjejer." mumlar jag surt.
"Va?"
"Ja, är med dom. Lär känna dom och gör små gulliga gester som får dom att känna sig speciella. Sen kanske du kysser dom eller liknande, sen så precis innan du måste åka någonstans så lämnar du dom. Dom mår skit och känner sig utnyttjade, sen efter det så känner dom bara hat riktat mot dig." säger jag irriterat och ställer mig upp, redo att gå.
Han tar tag i min hand precis innan jag ska gå.
"Vad snackar du om?" säger Justin.
"Du tänkte ju dumpa mig." säger jag och känner hur tårarna börjar bränna innanför ögonlocken, men jag ska inte låta dom rinna.
"Är du galen!? Vad tror du om mig egentligen? Aldrig i livet att jag skulle dumpa dig." säger Justin.
Va? Vad var det han skulle säga då?
Nu blir jag alldeles bubblig i magen och tårarna torkar och bildar ett leende istället.
"Jag blev jätterädd." säger jag och han kramar om mig.
"Jag blev rädd när du sa allt det där." säger Justin.
Varför måste den här killen vara så jävla underbar!? Vad är det som gör att jag faller för honom egentligen!?
Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en sån här kille som är så snäll, ödmjuk och behandlar alla tjejer som prinsessor.
Killarna och Jess kommer tillbaka och vi släpper kramen snabbt.
Justin kliar sig i nacken och jag sätter mig ner på sängen som han just suttit i.
"Vad händer här egentligen?" säger Ryan och Chaz brister ut i gapskratt.
Det var inte ens roligt, haha? Ryan hänger på i gapskrattet, likaså Jess.
Efter att ha försökt att hålla mig för skratt så börjar jag också, och då hänger Justin på.
Till sist ligger vi alla i en hög på golvet och gapskrattar åt ingenting.

"Jag hatar att säga hejdå." suckar jag till Jess när killarna fixar det sista ute vid bilen.
"Jag med.." svarar Jess.
Killarna ställer sig sen framför oss när det är dags för dom att åka.
Jag börjar med att krama Chaz och Ryan, och vi lovar varandra att skypa snart.
Killarna går in i bilen och Justin står kvar. Han kramar Jess och kommer sen fram till mig.
Även om jag vet att han kommer tillbaka om en vecka så suger det ändå att säga hejdå.
"Lova att inte glömma bort mig och lova att ringa när du är tillbaka?" säger jag.
"Om du lovar att inte glömma bort mig." ler Justin.
"Promise!" säger jag och sen kramas vi.
En lång, varm, mysig kram.
Vi släpper varandra och jag vinkar sen när han backar till bilen.
"Vi ses." säger Justin.
"Det gör vi." säger jag.
Han hoppar in i bilen och jag och Jess börjar vinka som galningar.
Sen åker bilen iväg, längre och längre bort tills vi inte kan se den längre.
Vi fixar sen en taxi och åker i tystnad hem, vilket är skönt.
Jag har ingen lust att prata nu, att säga vad jag och Justin eller nånting.
Det är det som är så bra med Jess, hon förstår. Hon fattar när jag vill prata och hon fattar när jag inte vill det.
Underbara bästavän.